Living Colour gjorde ett av de mest populära albumen som släpptes i USA 1988.
Inte så konstigt.
New York-rockarnas Vivid är stundtals fantastiskt.
Living Colours rock med funk- och jazz-influenser är riktigt spännande, men det var ett band som föll i glömskan.
Debutalbumet Vivid är dock inget man glömmer.
Albumet är starkt.
Redan förstaspåret Cult of personality gör att man bara vill ha mer.
Det är skön rock som för tankarna åt Red Hot Chili Peppers-hållet …
Detta är bra, riktigt bra funkrock.
Kanske blir det så bra eftersom Mick Jagger är en av producenterna?
Lugna Open letter (to a landlord) som sedan tar fart är en cool låt.
I Funny vibe har de slängt in rap. Fast det är mer spännande än bra. Det är faktiskt den överlägsen sämsta låten på skivan. Den borde inte ens ha fått vara med som en singelbaksida …
Funkiga Glamour boys är dock både spännande och bra.
