Tio månder senare - The K's debut är fortfarande lika bra

Det har väl gått en sisådär tio månader sedan The K’s presenterade sig för världen på allvar.

Det var då deras härliga debutalbum I wonder if the world knows? släpptes.

4/5

Artist:
THE K’S
Albumtitel:
I WONDER IF THE WORLD KNOWS?
År:
2024
Genre:
INDIE, ROCK
Skivbolag:
LAB RECORDS LTD.

Det var under 2017 som The K’s bildades och samma år släpptes även debutsingeln Sarajevo, men det dröjde för det brittiska indierockbandet – med sångaren och gitarristen Jamie Boyle i spetsen – att få ut sin första fullängdare.

Ja, det dröjde ända tills i april 2024 innan den skickades ut världen över. Mottagandet verkar det dock inte ha varit något fel på och I wonder if the world knows? debuterade som nummer tre på den brittiska albumlistan.

På originalsläppet – men vill du ha ännu mer så finns det även en deluxevariant – var det tolv låtar:

Icarus
Heart on my sleeve
Chancer
Throw it all away
Lights go down
Hometown
Landmines
Hoping maybe
No Place like home
Black and blue
Circles
Valley one

The K’s inleder med Icarus. Då blir det stråkar, innan det fylls på med lite trummor och mer och mer … en spännande start och när Jamie Boyle börjar sjunga så känns det som att man har hittat ett nytt favoritband …

För den som har lite koll på det här bandet så har de redan koll på några av låtarna. Till exempel så har såväl Chancer som Valley one något eller några år på sig. Fast för mig är det helt nytt även när jag började lyssna i december 2024. Dåligt av mig? Ja. Bedrövligt.

Fast låtarna är lika bra för det. Chancer är en ganska poppig sak, som handlar om en man som blir kär i en strippa efter ett slumpmässigt möte, medan Valley one är en härlig pianoballad.

Annars är det Heart on my sleeve som får mig att brista ut i ett stort flin – en snabb och skön indierocklåt med lite småstökigt gitarrsound. Mycket trevligt!

Throw it all away är stöpt lite i samma form medan den något år gamla Homegrown – en av albumets bästa låtar – skickar ut mer punkvibbar. Det gör även No Place like home. Det är lite kul när The K’s varierar sig.

Men genomgående så är det brittisk indierock som The K’s ger oss. Stundtals får man också vibbar från The Libertines vilket inte är så jäkla dumt.

Dessutom bjuder Landmines, som även den har något år på nacken, på ett sjuhelsikes gung och något säger mig att det borde vara smått galet kul att få se live. Även Circles hade gjort sig grymt bra live. Den är galet skön.