Tio låtar.
Inget skitsnack.
Ingen dödvikt.
The New Blacks sångare Fludid summerar plattan A monster’s life alldeles utmärkt.
De balanserar på gränsen mellan metal och melodiös hårdrock, men det faller över på det melodiösa. Och då blir det väldigt bra från Christof Leim (gitarr), Fabian Schwarz (gitarr), Fludid (sång), Günt Auschrat (bas) och Chris Weiss (trummor).
- Long time coming
- Blockbuster life
- With a grin
- Send in the clowns
- Dead in the water
- Buddha belly
- The beer of no return
- A pill named Ting
- Better
- That’s your poison, not mine
The New Black sparkar i gång A monster’s life, tyskarnas fjärde platta, med en monsterlåt: Long time coming.
Det är explosivt, det är melodiöst, det är kick my ass-rock ’n’ roll.
Vi får Blockbuster life innan With a grin pumpar i gång.
Send in the clowns börjar lugnt och har lite countryinfluenser. Det låter faktiskt jäkligt bra. Det blir ännu bättre när refrängen drar i gång.
Dead in the water är en annan höjdare och när jag lyssnar på den låten får jag lite Volbeat-vibbar. Det ligger faktiskt lite Volbeat över plattan.
Förklaringen är ganska enkel. The New Black har tagit hjälp av Volbeat-producenten Jacob Hansen för att sköta ljudet. Klart att det blir bra då.
Buddha belly är en annan monsterlåt. Det är ta mig tusan mer eller mindre perfekt. Vilka melodier! Vilka gitarriff!
The beer of no return och That’s your poison, not mine är två andra favoriter från plattan som håller hög klass. Efter några lyssningar så känns det fasiken som om det är ett album som kommer att vara med och fajtas på topp tio över årets bästa melodiösa hårdrocksalbum.
