3/5
Artist:
Refuge
Album:
Solitary men
År:
2018
Genre:
Metal
Bolag:
Frontiers Music s.r.l.

Trion är återförenad som Refuge

Peavy Wagner, Manni Schmidt och Christos Efthimiadis släppte fem album med Rage.

Nu är de återförenade.

De är tillbaka som Refuge.

Det var 1994 som Wagner, Schmidt och Efthimiadis valde att gå skilda vägar i deras musikkarriärer. Wagner stannade kvar i Rage, Schmidt valde att satsa på Grave Digger och Efthimiadis drog i väg till Tri State Corner.

Efter en tid då de tre inte hade haft någon större kontakt med varandra träffades de 2014 och bestämde sig för att ge en konsert i deras tyska hemstad Herne. De gjorde konserten under namnet Tres Hombres eftersom de ville hålla det hemligt. Det gick väl så där. Över 1 200 personer hittade till spelningen där trion framförde alla sina hits från tiden i Rage – och de älskade att spela tillsammans igen. Heavy metal-bandet Refuge hade fötts. Och nu är deras album Solitary men ute.

  1. Summer’s winter
  2. The man in the ivory tower
  3. Bleeding from inside
  4. From the ashes
  5. Living on the edge of time
  6. We owe a life to death
  7. Mind over matter
  8. Let me go
  9. Hell freeze over
  10. Waterfalls
  11. Another kind of madness

De här låtarna blir de första nya från den klassiska Rage-uppsättningen på 25 år! Och gillar du musiken de gjorde förr lär du gilla det här.

Det är heavy metal som både har fart och melodier. Det är sköna riff – missa inte Summer’s winter! – och en lika skön groove i låtarna.

Bästa spåret? We owe a life to death och Let me go.

Refuge

Peavy Wagner (sång, bas)

Manni Schmidt (gitarr)

Christos Efthimiadis (trummor)

Musikälskare sedan liten skit ... Fem album man måste ha i samlingen? Oasis - (What's the Story?) Morning glory, The Gaslight Anthem - The '59 sound, Tom Petty - Full moon fever, U2 - The Joshua Tree, Dire Straits - Brothers in arms och Bruce Springsteen - Born in the U.S.A. Det gick inte att välja fem ...

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

Föregående inlägg

Så här har man aldrig hört Flatfoot 56 förut ...

Nästa inlägg

Urskön indiepop från Pale Waves