Det brittiska bandet Gorillaz är gamla i gamet nu. De har vuxit ut till att bli en av de pålitligaste akterna som finns därute, med en oerhört hög lägstanivå och en imponerande diskografi. Någon form av identitetskris har har inte heller kunnat skönjas – 2D, Murdoc, Russel och Noodle har fortsatt göra musik som är både relevant och intressant.
Artist:
GORILLAZ
Projekt:
SONG MACHINE
År:
2020
Genre:
INDIE, ALTERNATIVE, HIP-HOP
Skivbolag:
GORILLAZ PARTNERSHIP, PARLOPHONE RECORDS, WARNER MUSIC
Apropå att vara nyskapande och progressiva, är det precis det som Gorillaz är med sitt nya projekt Song machine. Det är inte ett album, utan en serie singlar med tillhörande musikvideor som släpps successivt under 2020. I ett pressmeddelande förklarade trummisen Russell Hobbs projektet ytterligare: “Song Machine is a whole new way of doing what we do, Gorillaz breaking the mould ‘cos the mould got old.” Han beskrev det även som att “vi vet knappt vem som kliver in i studion härnäst” – alltså verkar varje låt komma till i en löpande process.
Nydanande – absolut. En konventionell sida av mig hade kanske föredragit en album enligt konstens alla regler, med ett bestämt releasedatum man hade kunnat se fram emot, men visst är det uppfriskande med ett band som försöker sig på något helt nytt.
Denna Song machine har hunnit spotta ur sig fyra episoder så här långt, varav den senaste (Friday 13th) släpptes för blott några dagar sedan. Men utöver själva konceptet är det mycket som är sig likt – Gorillaz fortsätter blanda olika genrer hejvilt och de gör det med den äran. På den första singeln Momentary bliss enades punk-duon Slaves och brittiska rapparen Slowthai i en närmast Sleaford Mods-lik historia. På Desole i sin tur har man bjudit in den maliska folksångaren Fatoumata Diawara, som bjuder på en storslagen sånginsats. Och på nyss nämnda Friday 13th skönjas reggaetendenser i ett tungt hiphop-spår när en annan rappare (Octavian) gästar.
Den låt som dock satt mest avtryck på mig är Aries från episod tre där Peter Hook från New Order och Joy Division gästar tillsammans med Giorgia. Det är en riktig indiepärla med dream pop-vibes; coola trumljud, glittriga tv-spelssynthar och en gitarrslinga som doftar New Order lång väg. Värt att notera är även 2D:s känslomässiga, närmast melankoliska sång.
Det spretar med andra ord, men det är just det som är det häftiga med Gorillaz. De lyckas nästan alltid med att hitta balansen mellan gästartisterna och bandets eget uttryck, de ramar in de olika influenserna i en kontext som nästan alltid funkar och det är väldigt imponerande. Just Song machine är kanske det starkaste materialet bandet bjudit på på många år.
2020 må ha varit ett tufft år och lär fortsätta vara det, men en sak man kan trösta sig med är att Gorillaz förmodligen alltid kommer ha en ny låt på g året ut. Det ska bli spännande att se vad spottar maskinen ur sig härnäst.
