Lite mörkare, men Ten levererar ändå

Det brittiska melodiösa hårdrockbandet Ten är tillbaka med en ny platta.

Vi får Gothica som blir deras 13 studioalbum.

Ten bildades 1995 och de har en finfin diskografi för alla som gillar melodiös hårdrock. Det är bara till att fånga en av plattorna och börja lyssna …

X (1996)
The name of the rose (1996)
The robe (1997)
Spellbound (1999)
Babylon (2000)
Far beyond the world (2001)
Return to Evermore (2004)
The twilight chronicles (2006)
Stormwarning (2011)
Heresy and creed (2012)
Albion (2014)
Isla De Muerta (2015)
Gothica (2017)

Bandets line-up har varierat en jäkla massa sedan starten, men trots det lyckas alltid Gary Hughes & company att leverera bra melodiösa hårdrocksplattor.

Och det är ingen skillnad när vi är inne på sommaren 2017 och vi får plattan Gothica.

The grail
Jekyll and Hyde
Travellers
A man for all seasons
In my dreams
The wild king of winter
Paragon
Welcome to the freak show
La luna Dra-cu-la
Into darkness

Det har visserligen ”bara” gått två år sedan vi fick Isla De Muerta, men ändå så är det här ett efterlängtat album.

Och Gothica är fullt av det som man kan förvänta sig från Ten. Vi får gitarriff, snygga krokar och ännu snyggare refränger.

Visst åkte ögonbrynen rakt upp i taket så fort The grail drog i gång och man tänkte direkt ”Va fasiken är det här?” Synthslingorna i början ställde till det, men sekunder senare har Ten vridit till det och vi får en klasslåt.

Gothica är dock det mörkaste albumet som Ten någonsin har gjort. Det är mer dramatiskt, men Ten är fortfarande Ten och de glömmer inte bort melodierna. Och det blir himla bra när det melodiösa och det mörka smälter samman.