Nickelback skickar ut Feed the machine.
Då låter de tyngre än vad de har gjort på flera av de tidigare plattorna.
Och det fungerar väldigt bra!
Rockbandet Nickelback bildades 1995 i Hanna, Alberta, Kanada. De tillhör de mest framgångsrika kanadensiska banden någonsin och har sålt över 50 miljoner album.
Ändå har de fått en del skit där en del har menat att de har blivit för kommersiella. Äh, Nickelback är bra och har skickat ut den finfina plattan efter den andra. Det har de gjort ända sedan 1996.
- Curb (1996)
- The state (1998)
- Silver side up (2001)
- The long road (2003)
- All the right reasons (2005)
- Dark horse (2008)
- Here and now (2011)
- No fixed address (2014)
- Feed the machine (2017)
Nickelbacks sångare Chad Kroeger har själv sagt att Feed the machine – deras nionde studioalbum – är tyngre än många av deras tidigare plattor. Så är det.
- Feed the machine
- Coin for the ferryman
- Song on fire
- Must be nice
- After the rain
- For the river
- Home
- The betrayal (Act III)
- Silent majority
- Every time we’re together
- The betrayal (Act I)
Men här finns även låtar för den som gillar det mer radiovänliga Nickelback. Här finns softa och ursköna Song on fire.
I could set this song on fire, send it up in smoke
I could throw it in the river and watch it sink in slowly
Tie the pages to a plane and send it to the moon
Play it for the world, but it won’t mean much
Unless I sing this song to you
Redan innan man har nått halvvägs in på Feed the machine så slår det No fixed address-albumet från 2014.
När man sedan får After the rain så är det bara till att dra på smilbanden ordentligt. Det är den bästa låten på plattan – och visst är det åt det softa hållet …
Everybody says that life takes patience
But nobody wants to wait
Everybody says we need salvation
But nobody wants to be saved
The light in the tunnel is just another runaway train
The blue skies we wait on
Are gonna have to come after the rain
Feed the machine är helt klart en bra platta. Här finns låtar både för dem som gillar när Nickelband är lite tyngre och för dem som gillar när det blir mer radiovänligt. Det är helt enkelt ett himla bra hårdrocksalbum.
Nickelback
Chad Kroeger (sång, gitarr)
Ryan Peake (gitarr, keyboards)
Mike Kroeger (bas)
Daniel Adair (trummor)
[…] blir det riktigt bra. På något sätt blir det – vid vissa tillfällen – lite, lite Nickelback eller kanske Disturbed över […]
[…] Nickelback – This afternoon […]
[…] Hårdrocksplattan kickar i gång med Break out som också är bandets första singel från Elevate. Det är tungt. Det är fett. Det är modern hårdrock som både har en fet refräng som ett maffigt sound. Det är onekligen ett bra sätt att presentera sig på – och det påminner en del om Nickelback. […]
[…] Det är lite småtungt stundtals, men det blir också melodiöst och att göra jämförelser med Nickelback är man knappast först […]
[…] pressutskicket inför albumsläppet beskrivs deras sound som en hybrid av amerikansk radiorock som Nickelback och Alter Bridge som har en skandinavisk touch, inte helt olikt […]