Den kanadensiska singer-songwritern Ron Sexsmith har skickat ut sin musik sedan 1991.
26 år senare får vi den nya plattan The last rider.
Ron Sexsmith, som bildade sitt första band som 14-åring och som har spelat in sitt eget material sedan har var 21, har en imponerande diskografi.
- Grand Opera Lane (1991)
- Ron Sexsmith (1995)
- Other songs (1997)
- Whereabouts (1999)
- Blue boy (2001)
- Cobblestone runway (2002)
- Rarities (2003)
- Retriever (2004)
- Destination unknown (2005)
- Time being (2006)
- Exit strategy of the soul (2008)
- Long player late bloomer (2011)
- Forever endeavour (2013)
- Carousel one (2015)
- The last rider (2017)
The last rider släpps i dag. Här får vi 15 Ron Sexsmith-låtar som är glada, romantiska, bittersöta, upplyftande, spirituella och kvicka.
När han skulle göra plattan valde Sexsmith att samarbeta med de musiker som han känner bäst, bandet som han turnerar med: Don Kerr (trummor), Jason Mercer (bas), Dave Matheson (keyboard) och Kevin Lacroix (gitarr).
Så här säger Sexsmith själv i ett pressmeddelande:
I think my sound has always been a combination of the folk singers and British invasion artists I’ve always admired. At this point, it’s just second nature for me to write short, melodic songs that say everything you want to say. But having my band totally involved on this album maybe brought out more in the songs than on other recent albums. It felt special,anyway.
Sexsmith gör någon slags folkpoprock där vissa låtar är lätta att ta till sig med en gång. Andra måste man ge några lyssningar.
Låtlistan:
- It won’t last for long
- Our way
- Breakfast ethereal
- Worried song
- West Gwillimbury
- Who we are right now
- Shoreline
- Dead end dream
- Evergreen
- Upward dog
- Only trouble is
- Radio
- Every last one
- Dreams are bigger
- Man at the gate (1913)
[…] banden Monostar och EP’s Trailer Park. Då har Palmqwist fått dela scen med artister som Ron Sexsmith, Noah And The Whale och The Felice […]