Det är småstökigt, men melodiöst.
Det är punk och rock ’n’ roll.
Det är indiegaragerockduon Japanoid som släpper nytt.
Efter första lyssningen av Japandroids album Near to the wild heart of life sitter man där med en stor besvikelse.
Var detta allt? Va? Va fan!
Near to the wild heart of life är en riktigt bra platta. Det är kalasbra garagerock, men åtta låtar? Jag vill ha mer!
Plattan får liksom inte vara slut efter 36 minuter.
Det är för bra!
- Near to the wild heart of life
- North east south west
- True love and a free life of free will
- I’m sorry (For not finding you sooner)
- Arc of bar
- Midnight to morning
- No known drink or drug
- In a body like a grave
Gitarrliret är magiskt. De stökiga, distade gitarrerna … jag älskar det!
It was last call at my local
And I stalled saying goodbye
So the girl behind the bar came over
And she took me aside
She kissed me like a chorus, said:
”Give ’em hell for us
The last drink of the night, last night in town
Baby, this one is on the house”
And it got me all fired up
To go far away
And make some music from the sound of my singing, baby
And it got me all fired up
To go far away
And make some music from the sound of my singing, baby
So I left my home
And all I had
I used to be good but now I’m bad
Det är lite smårått och inte för välproducerat … det känns lite som om Foo Fighters, The Replacements, Pearl Jam, Tom Petty och Bruce Springsteen fogas samman. Typ.
Det här är en platta som passar på festen, den passar för efterfesten och den passar på första dejten (som kan bli den sista om tanten inte gillar musiken som serveras).
Det här är utan tvekan en av de bästa plattorna som du kommer att höra under 2017.
Vancouverbaserade Japandroids består av gitarristen Brian King och trummisen David Prowse som delar på sången. Bandet bildades 2006 och de gav ut ett par EP:s på egen hand.
2009 släppte de sin första fullängdare Post-Nothing som den följde upp med Celebration Rock (2012).
