Rockfarbror och dansbandsmusik …

Jag gillar inte dansbandsmusik och har aldrig gjort.

Allting låter likadant.

Och det låter för jäkligt.

Vi börjar med namnen på dansbanden. Vem i helsike kommer på alla kassa bandnamn? Ett bandnamn som ska visa vilka de är … som Vikingarna? För helsike! Vikingarna? Såg det gänget ut som några skitiga och blixterarga vikingar ute på plundring? Kan ni se dem kliva iland från ett gammalt skepp och skrämma skiten ur folk bara när de närmar sig?

Matz Bladhs, Sten & Stanley, Lotta & Anders Engbergs orkester, Thorleifs, Sven-Ingvars, Flamingokvintetten, Per-Håkans … Jag är jätteimponerad över alla sprudlande idéer. Verkligen.

Jag kan tänka mig hur snacket gick när Per-Håkans smällde till med sitt namn:

– Vad ska vi heta?

– Ah, sånt är svårt. Jättesvårt, alltså.

– Ja, undrar hur Matz Bladhs hittade sitt namn?

– Ja, fasiken. Vad gör vi?

– Jag vet inte. Detta skojar man inte om.

– Vad finns det för namn där ute? Sten & Stanley, Lotta & Anders Engbergs orkester, Thorleifs …

– Alla de bra är redan tagna känns det som. Så jäkla trist.

– Jo, men något med orkester vill jag inte ha.

– Okej. Du har rätt. Det är bara töntigt.

Tre veckor senare:

– Men oj! Idé! Vi tar ditt namn Per-Håkan, men gör det lite vassare … vi lägger till ett s på slutet!

– Ja! Så jävla bra! Då har vi både ett dubbelnamn och ett s på slutet. Fan vad bra! Du är så smart.

– Eller ska vi ha ett z på slutet? Det är coolt också.

– Nja. Känns inte det mycket 2001?

– Ah, det gör det kanske. Äh, vi kör på s.

– Då är det klart! Vi heter Per-Håkans!

– Det är ett namn som hjälper oss att slå igenom. Så mycket enklare att komma ihåg än Red Hot Chili Peppers också.

Jag har förutfattade meningar när det gäller dansband. Det kan sjungas om vad tusan som helst, men en sak som är mer vanligt än något annat i låtarna är ögon! Det är något som jag har fått för mig i alla fall. De kan vara blåa, bruna eller gyllene. De är alltid vackra.

Va fan! Finns det någon regelbok som säger att om du bildar ett dansband måste du ha en låt om vackra ögon?

Per-Håkanz, förlåt Per-Håkans, är inget undantag. På Söta lilla Lisa är ögonen både små och blå. Första låten jag någonsin hörde med Per-Håkans och det satt direkt.

Ögon.

Suck.

Tänk att få höra något om blodsprängda ögon någon dag.

Eller svarta ögon.

Eller kanske något porslinsöga.

Något av det värsta jag vet är när artister blandar engelska låtar med svenska. Varför gör man så? Vet de inte vilket ben de ska stå på? Det låter ju bara som om de inte själva vet vad tusan de vill. Per-Håkans rörde givetvis ihop svenska och engelska på sin senaste platta.

Jag måste erkänna att de hade inte så stor chans att imponera – eller att visa att jag har haft fel om dansbandsmusik.

Först ögon, sedan svensk-engelska.

Nej. Eller no.

Textmässigt då? Jippi! Typ.

Jag ber dem dämpa grammofonen som står på
Och du kan säga till din vän att han måste gå
Låt mig höra, fast jag vet jag kanske stör
Att du saknade mig och att jag dig lycklig gör

Nu hade jag faktiskt tänkt lyssna på hela Per-Håkans senaste platta, Nya äventyr, för att kolla upp hur dagens dansband låter. Det kunde ju ha varit en kul grej för att slå död på en timme när det ändå var kasst väder ute.

Fast jag hade ångrat den tanken innan Usain Bolt hunnit komma i mål efter 18 meters löpning. Det fanns liksom ingen anledning. Jag orkar inte höra det. Jag vill inte veta av det. Så det fick räcka med tiden jag redan hade lagt ned, 25 sekunder av lilla Lisa-låten och en minut av telefongrejen.

Sedan ville jag lägga mig i micron och bli ett jättepopcorn.