När Doll Skin skulle göra Manic pixie dream girl tog de hjälp av Cage9:s frontman Evan Rodaniche för att producera och mixa plattan.
Då blir det gott drag på poppunkalbumet.
Manic pixie dream girl är Doll Skins uppföljare till In your face (Again) som släpptes 2016. Det var en bra platta, men den senaste är ännu ett strå vassare. Det är poppunkrock med fullt ös.
I ett pressmeddelande säger trummisen Meghan Herring så här om skivan:
We are so crazy excited for this new record to be released! The sophomore album is an entirely different beast. In your face was a shot in the dark … it was our very first full length, so we had no idea how well the world would take it. So writing this second album put a lot of pressure on us. We had to trash so many songs, it was quite the process. But once we got angry and channelled our emotions and album concept, it was smooth sailing. This album is our baby and I am so, so, so, so excited to show everyone, I wish we could release it right now! It’s colourful, loud, and all over the place. It really shows the world who we are.
Det går knappast att säga emot henne.
- Shut up (you miss me)
- Daughter
- Road killa
- Boy band
- Rubi
- Sunflower
- Sweet pea
- Baby’s breath
- Persephone
- Puncha nazi
- Uninvited
Plattan kickar i gång med Shut up (you miss me). Det blir bra drag direkt och Doll Skin lägger ribban högt.
Med Daughter lugnar det ned sig en aning. I alla fall tillfälligt … När låten drar i gång på riktigt är det så att väggarna rasar.
Med Rubi får vi en – stundtals – lite lugnare låt och det blir mer rock. Doll Skin fixar det hur bra som helst. Det kan vara den bästa låten på plattan.
Sweet Pea är helt annorlunda. Det är lite soft gitarrlir och Sydney Dolezal som briljerar på sång. Det är en soft poprocklåt. Snacka om att bryta av … och göra det bra!
Doll Skin
Sydney Dolezal (sång)
Alex Snowden (gitarr)
Nicole Rich (bas)
Meghan Herring (trummor)
