Året var 1987. Guns N’ Roses släppte Appetite for destruction. Det var ta mig tusan en smått overkligt bra debutplatta av hårdrockarna.
Appetite for destruction blev en kommersiell jätteframgång för det amerikanska hårdrocksbandet som frontas av Axl Rose. Det var tungt, men samtidigt svängde det. Lägg till Axl Roses röst, som kanske egentligen mest hörde hemma någonstans mellan punk och metal, så var succén ett faktum. Detta var något helt annat än Bon Jovi och Def Leppard …
Fast visst, Guns ’N Roses hade inte varit Guns ’N Roses utan Slash, Izzy Stradlin, Duff McKagan och Steve Adler.
Plattan släpptes den 21 juli 1987, den toppade Billboardlistan och sålde hur bra som helst. Den har sålts i omkring 30 miljoner exemplar och tillhör världens bäst säljande plattor.
Den första singeln som släpptes från Appetite for destruction var It’s so easy som kom den 15 juni 1987. Den sista singeln från plattan var Nighttrain som släpptes över två år senare, den 9 juli 1989.
Däremellan kom det några lysande låtar …
Welcome to the jungle …
Sweet child o’ mine …
Paradise City …
Sjukt så bra!
Det är hela plattan förresten.
- Welcome to the jungle
- It’s so easy
- Nightrain
- Out ta get me
- Mr. Brownstone
- Paradise City
- My Michelle
- Think about you
- Sweet child o’ mine
- You’re crazy
- Anything goes
- Rocket queen
Det är ingenting annat än 53 minuter och 52 sekunders musikhistoria.
I get up around seven
Get outta bed around nine
And I don’t worry about nothin’ no
Cause worryin’s a waste of my time
The show usually starts around seven
We go on stage at nine
Get on the bus at eleven
Sippin’ a drink and feelin’ fine
[…] av High water är det inte speciellt svårt att hitta två band som det här påminner en del om: Guns N’ Roses och AC/DC … så det är inget dåligt sällskap […]
[…] som både är småtung och melodiös. Man får vibbar från såväl AC/DC och Aerosmith som Guns N’ Roses och Kid […]
[…] får små Guns N’ Roses-vibbar över det här och bara en sådan sak göra att man måste dra i gång […]
[…] du band som Mötley Crüe, Guns N’ Roses, Ratt och/eller Skid Row så är säkert L.A. Guns något för […]
[…] on heaven’s door. Låten är ju alltid bra och det spelar ingen roll vem som gör om den, men Guns N’ Roses gjorde den så bra att det finns de som tror att det är deras låt. Att den släpptes som singel […]
[…] året körde jag Billy Idol som julmusik. Denna gång blir det Nirvana, Guns ‘N Roses och Kid […]
[…] Detta kan vara en platta för den som gillar Love/Hate, L.A. Guns, The Dead Daisies och Guns N’ Roses. […]
[…] Drive presenteras som ett band som skulle passa den som gillar Guns N’ Roses, AC/DC och Airbourne och det ligger alla gånger en del i […]
[…] Slash (Saul Hudson) är mest känd som gitarrist i det legendariska bandet Guns N’ Roses råder det knappast någon tvekan om. Han var ju med och gjorde ett gäng med magiska plattor […]
[…] festen bara fortsätter … What you gonna do skickar ut en del Guns N’ Roses-vibbar, Bullet har ett sjuhelsikes skönt groove och Roses är förmodligen den bästa låten på […]
[…] hör snabbt att StagHunt har influenser från såväl Guns N’ Roses och Foo Fighters till Led Zeppelin och Rival Sons. Och är man som jag – en sucker för […]
[…] i Los Angeles, men allt har inte gått som på räls för bandet som bland annat har jämförts med Guns N’ Roses. Junkyard splittrades efter två plattor, men har efter det varit i gång sedan […]
[…] ville skapa ett band starkt influerat av 1980-talet och band som Motörhead, Guns N’ Roses och liknande akter. De ville även få med en gnutta modernt sound, som Hardcore Superstar, i […]