Dave Hause är tillbaka med ny musik. Och för första gången med sitt band The Mermaid.
Då bjuder Hause på några av de bästa låtarna han har gjort …
4/5
Artist:
DAVE HAUSE
Albumtitel:
… AND THE MERMAID
År:
2025
Genre:
PUNK, ROCK
Skivbolag:
BLOOD HARMONY RECORDS
Dave Hause är amerikanen som har spelat i punkbanden The Loved Ones och The Falcon, men numera handlar det om en solokarriär.
- Resolutions (2011)
- Devour (2013)
- Bury me in Philly (2017)
- Kick (2019)
- Blood harmony (2021)
- Drive it like it’s stolen (2023)
- Versus (2024)
- Nurses (2025)
- … and the mermaid (2025)
När Dave Hause kör solo blir han något av en punktrubadur. Han blandar alternativ rock, folk rock, americana och heartland rock samtidigt som det blir en punkådra i det hela. Den där blandningen är stundtals – eller oftast – makalöst fin …
Nu har han dock med sig sitt band The Mermaid (Dave Hause, Tim Hause, Mark Masefield, Kevin Conroy och Luke Preston) också så det blir väl lite mer än en soloplatta kanske. Ja, ja, du lär känna igen Hause även denna gång. Kanske att det är lite mer rock än vad man har vant sig vid. Fast man kan väl kalla det för detaljer – även om ett par låtar sticker ut som annorlunda.
- A knife in the mud
- Cellmates
- Look alive
- Mockingbird blues
- Revisionist history
- Yer outta my hair
- Bible passages
- Rumspringa
- Enough hope
- May every last fever break
Shit, alltså. Dave Hause har gett oss sina sololåtar sedan 2011 och man har inte tröttnat det minsta nästan 15 år senare. Det här han gör – man får vibbar från såväl The Gaslight Anthem som Frank Turner – är smått lysande.
Och på … and the Mermaid bjuder Dave Hause på en fullkomligt lysande inledning.
A knife in the mud, Cellmates och Look alive är kanonlåtar! Look alive bara måste lyftas fram lite extra – för det där är galet! Det är soft, fett och med en makalös refräng: “If we’re going down, we’re going down swinging // If it’s over now, if the broken bell’s ringing // I wanna fill my lungs with chemicals, I wanna burn out fast and Bright // I wanna leave nothing left to chance // If it’s the end of the world tonight.”
Plattan tappar dock wow-känslan när Hause och The Mermaid experimenterar väl mycket på Mockingbird blues och Revisionist history.
Men sedan blir det en finfin ballad – även om den knappast är glad – i Yer outta my hair. Ah, det är så friskt att få höra en ballad som har en textrad som “I ain’t breaking my back for your bullshit blues again.” Hause avrundar också plattan med en ballad, May every last fever break.
Bible passages lutar över åt americana-hållet och det fungerar himla bra. Det är dessutom en cover på Tim McIlraths (Rise Against) låt.
Sedan drar Hause på lite mer. Rumspringa är klart mycket rockigare. Ett ganska fett sound. Mycket trevligt! Med Enough hope blir det fortsatt fart och mer klassisk rock ‘n’ roll.
Topp tre? Look alive, Cellmates och A knife in the mud.
