När mgk släpper en platta har man inte en aning vad som ska komma.
Men en sak har man lärt sig.
Det är alltid värt att lyssna på.
4/5
Artist:
MGK
Albumtitel:
LOST AMERICANA
År:
2025
Genre:
ROCK, POP
Skivbolag:
EST 19XX, INTERSCOPE RECORDS
Det var 2012 som mgk – då Machine Gun Kelly – släppte sin debutplatta Lace up. Då handlade det om hip-hop vilket det också gjorde under ganska lång tid.
Men plötsligt ville han göra lite annat och har sedan dess exempelvis gett oss alternativ pop, pop och poppunk.
- Lace up (2012)
- General admission (2015)
- Bloom (2017)
- Hotel Diablo (2019)
- Tickets to my downfall (2020)
- Mainstream sellout (2022)
- Lost americana (2025)
Och det är en av de senare plattorna som gjorde att jag fastnade för mgk. Det var när han trillade in på poppunkspåret med Tickets to my downfall vilket är ett skitbra album.
Så vad hittar Colson Baker på denna gång, vad hittar han på med Lost americana som släpptes i början av augusti?
Jo, det blir lite allt möjligt …
- Outlaw overture
- Cliché
- Don’t wait run fast
- Goddamn
- Vampire diaries
- Miss Sunshine
- Sweet Coraline
- Indigo
- Starman
- Tell me what’s up
- Can’t stay here
- Treading water
- Orpheus
Jag vet att det råder lite tudelade meningar runt mgk och att han inte håller fast vid en grej. Jag? Jag kunde inte bry mig mindre. Jag blir snarare oerhört imponerad över artister som kan vända och vrida på det de gör.
Hur kan man tröttna på en artist som ena dagen gör hip-hop, nästa mer alternativ pop och den tredje poppunk? Inte jag i alla fall.
Denna gång blir det lite av allt. Det blir poprock, alternativ pop, lite poppunk och hip-hop – och inledningen med Outlaw overture överraskar stort, men en nickning åt The Who-låten Baba O’Riley. Synthigt, rockigt – och poppunkigt.
Cliché är snäppet vassare. Ett skönt gung och en poprocklåt, där man i inledningen får Alanis Morissette-vibbar för visst hör man lite Ironic?
Goddamn är en ganska avskalad låt, en låt där mgk sjunger om det som varit: ”Goddamn, thought we had a chance//Slipped right through my fingers when I had it in my hands//Yeah, goddamn, try to understand//That’s the way it was, but it isn’t who I am, goddamn.”
Vampire diaries är poppunk och fastnar direkt, Miss Sunshine är en galet somrig låt som också spelades mycket i somras här hemma. Ett härligt soft gung, en bilåkarlåt.
Sweet Coraline har inte så mycket att göra med klassikern Sweet Caroline vilket man kanske hade trott. Nu har jag ingen källa – så ta det som skvaller – men någonstans läste jag att mgk skrev låten sedan ett fan hade kommit fram till honom på gatan och frågat hur han kunde klanta till det med Megan Fox (de var tidigare ett par). Det är en galet skön poprocklåt. Ja, den är så skön att det är en av plattans absolut bästa spår! Refrängen sätter sig så snabbt som det är möjligt.
Med Starman får vi en halvcover – eller vad man ska kalla det – på Third Eye Blinds Semi-charmed life. Det är skitkul att höra och det låter skitbra! Och när vi ändå är inne på klassisk alternativ rock så kan vi ju även nämna sistaspåret, Orpehus. The Goo Goo Dolls, nån?
