I drygt 15 år har Booze & Glory levererat sin oi!/streetpunk – och varje gång låter det fanimej skitbra.
Det gör det givetvis även på Whiskey tango foxtrot.
4/5
Artist:
BOOZE & GLORY
Albumtitel:
WHISKEY TANGO FOXTROT
År:
2025
Genre:
OI, STREET PUNK
Skivbolag:
CONCRETE JUNGLE RECORDS
Det var 2009 som Booze & Glory bildades – och alla som gillar Premier League-laget West Ham United FC måste ju bara älska detta gäng …
Hur som helst så har det blivit sex studioalbum sedan starten.
- Always on the wrong side (2010)
- Trouble free (2011)
- As bold as brass (2014)
- Chapter IV (2017)
- Hurricane (2019)
- Whiskey tango foxtrot (2025)
På Booze & Glorys första platta på sex år blir det elva spår:
- Boys will be boys
- Rocky road
- Mad world
- Family isn’t always blood
- Brace up
- Jimmy Fake
- Do yourself a favor
- I’d die for you
- Legends
- Till the last breath
- The one and only
Man kan väl konstatera att Booze & Glory inte är tillbaka för att bryta nya barriärer. De kör vidare på det de brukar göra – även om det kan bli något reggaestuk ibland – och det är brittisk oi!, brittisk streetpunk.
De kickar i gång albumet med Boys will be boys – och det är klassisk oi! och det tar väl 30 sekunder innan man sjunger med i ”oi! oi! oi!” Det är en väldigt bra start på ett himla bra album där Booze & Glory konstaterar att det är för sent att växa upp … ”Ain’t gave us any options//Ain’t gave us any choice//We’re now to old to change and grow up//Boys will be boys!”
Rocky road går i samma spår. Det är fart, det är fotbollskörer och ett skönt gung. Det är liksom Booze & Glory som ger oss en låt om kampen som man kallar livet.
Mad world tillhör plattans höjdpunkter. Lite mer melodi och en låt som fastnar direkt. Det är ett arbetarklass-anthem.
Det blir lite extra drag både i Brace up och Jimmy Fake, men när de sedan drar ned tempot lite i Do yourself a favor så spetsar man öronen lite extra. Det är så jävla bra när Booze & Glory gör en lite mer berättande text om några polare, om att lägg fasaden åt sidan och var dig själv – och lev livet i dag.
I’d die for you är en annan favorit, som är den mest känslosamma låten på albumet. Fast det är knappast någon ballad och det där gitarriffet, gitarrsolot, den smygande basen och trummorna smakar mumma … Det är helt klart en av de bästa låtarna på plattan.
Legends är en låt där Booze & Glory drar ned på tempot ordentligt. Jag gillar det eftersom det bryter av allting ordentligt, men samtidigt får vi en ”gang-refräng”. Det känns som om hela London Stadium sjunger med.
Booze & Glory vrider dock upp tempot direkt med The last breath. Något säger mig att den kommer att göra succé live … ”Stand up and fight!”
De avslutar sedan med en jätteskräll för att tala fotbollsspråk. The one and only är en akustisk låt, en låt om en kille som de känner, ett kaotiskt original som har hjärtat på rätta stället – och inte minst: ”He’s the one and only living proof that punk’s not dead.”
Booze & Glory
Marek Rusek (sång)
Kahan (gitarr)
Manny Anzaldo (gitarr)
Hervé Laurent (bas)
Frank Pellegrino (trummor)
