Nomy är tillbaka med en ny ”platta”.
Han ger oss Dreams and lies – som är fullmatad med feta låtar.
5/5
Artist:
NOMY
Albumtitel:
DREAMS AND LIES
År:
2025
Genre:
ALTERNATIVE, ROCK, METAL
Skivbolag:
NOMY PRODUCTIONS
Nu kanske inte detta är ett albumsläpp på det sätt som vi brukar få det. Det är inte tio nya låtar. Nomy (Patrick Marquardt) ger oss i stället 23 låtar som han har släppt under en längre period. Han inleder spellistan på Spotify med den senaste singeln Dreams and lies och fyller på med tidigare släpp.
Det spelar dock noll roll. Det är snarare jävligt kul att kasta sig in i detta – speciellt när man inte har stenkoll på precis alla Nomy-låtar som han har skickat ut – och bara vrida upp stärkaren till max för att lyssna på de här 23 låtarna som består av såväl egna låtar som covers.
- Dreams and lies
- Saviour
- House of Diane
- Scream
- A lifetime in pain
- Everybody hates med
- The house that Jack built
- House of noise
- Born in hell
- The fucked generation
- Living in America
- Africa
- Dark skies
- Fading out
- Drive
- Violence
- Burning down
- Killing dreams
- Salvation
- Break me
- Stay
- ParaNoia
- Heroes are calling
Den första låten är alltså också den senaste som Nomy har skickat ut: Dreams and lies. Det är lite Linkin Park-känsla över det hela. Det är fett, nästan skrikigt och melodiskt och med en refräng som biter sig fast. Det är också en låt som skiftar sound. Lite softare blir galet fett för att sedan också bli catchigt! En mycket fin låt – som vanligt när Nomy släpper något.
En annan favorit är Saviour. Det är nästan brutalt fett, men då börjar ändå låten soft innan den blir allt maffigare innan den fullkomligt exploderar i en refräng. Det blir dessutom lite growl – eller något åt det hållet – innan den softar till sig igen bara för att ta fart igen. Jag är onekligen väldigt svagt för de där skiftningarna …
Det blir ännu fetare med Scream … Shit! Dra i gång den med maxad volym! Innan den har dock Nomy dragit ned på tempot en aning med House of Diane. Det är väl det närmaste man kommer en ballad från Nomy. Den börjar ganska soft och ja, nästan poppigt innan det blir en maffig ljudbild som skiftar i tempo. Det är en ganska mörk text.
There’s a place where I used to hide
And it saved me that day when you died
There’s a guilt I carry in me
What if I could save you somehow?
You would be with me right now
A lifetime in pain sticker ut. Det är mer poppunk över den låten. Den är catchig som tusan – och bra som tusan!
Egentligen är det bara till att köra låt efter låt. Du lär knappast bli besviken vilken låt du än väljer – så hög klass håller Nomy på det han gör. Det finns dock givetvis några som sticker ut, några som har blivit favoriter så det är väl lika bra att lyfta fram dem – men som sagt, allt är fan bra!
En favorit är Everybody hates me. Det är tungt och det är en jävla fart och med en text som jag diggar: ”I don’t really know // I don’t really care // Why everybody hates me.”
The fucked generation bjuder på punkrock. Det blir lite The Offspring-känsla så det är väl klart att det blir bra!
ParaNoia känns mer som celticpunk och ja, det är bara till att säga tack för en grym låt!
En annan låt är House of noise. En galet bra cover. Det var 2020 som punkrockbandet Massive Wagons skickade ut House of noise. Låten är vansinnigt bra och bjuder på ett sjuhelvetes tryck. Nomy ville göra en cover på den – och det låter ruskigt bra! Nomy har valt i stora delar att behålla den i sitt originalskick. Då blir det en jäkla fart, en makalöst refräng och partypunk! Missa inte!
Ett par covers till sticker ut. Fast de låtarna lär du knappast känna igen. Nomy tar The Sounds Living in America och gör den till en båltung sak. Häftigt och bra!
Totos Africa får sig också en ordentligt översyn … kul att höra.
Nomy överraskar också lite i sitt låtval när det kommer till covers. Han tar Shakespear’s Sisters 1990-talslåt Stay och gör om den och han låter den faktiskt vara en mjuk och fin ballad – ett tag …
Med Drive får vi ett medley. Nomy gör punk – och mer – av flera 1980-tals-låtar på ett bräde: Bryan Adams Heaven, Totos Africa, Bon Jovis Living on a prayer, A-has Take on me och Dusty Springfields You don’t have to say you love me trycker han ihop till en låt. Snyggt som fan!
