The Hold Steady-frontmannen Craig Finn är tillbaka med ett nytt soloalbum.
Vi får den finfina plattan Always been.
4/5
Artist:
CRAIG FINN
Albumtitel:
ALWAYS BEEN
År:
2025
Genre:
ALTERNATIVE, INDIE, ROCK
Skivbolag:
TAMARAC, THIRTY TIGERS
Till vardags är Craig Finn sångare och gitarrist i indie/alternativa rock-bandet The Hold Stead – som har gjort massor av finfina plattor.
Finn har även en solokarriär och när han nu ger oss Always been blir det hans sjätte solosläpp.
- Clear heart full eyes (2012)
- Faith in the future (2015)
- We all want the same things (2017)
- I need a new war (2019)
- A legacy of rentals (2022)
- Always been (2025)
När det var dags att göra Always been slog Finn ihop sina påsar med vännen från The War On Drugs, Adam Granduciel, som både har producerat och varit musiker på albumet. Dessutom har flera av de andra medlemmarna i The War on Drugs varit med som musiker på låtarna. För en som gillar såväl The Hold Steady och Craig Finn som The War On Drugs så blir ju detta ett väldigt spännande samarbete.
- Bethany
- People of substance
- Crumbs
- Luke & Leanna
- The man I’ve always been
- Fletcher’s
- A man needs a vocation
- I walk with a cane
- Clayton
- Postcards
- Shamrock
Most songs concern a protagonist who pursued a career as a clergyman despite a lack of faith. The record tells the story of his rise and fall and redemption, while also filling out the details of his travels and the world in which he lives.
– Från pressutskicket inför albumsläppet
Craig Finn brukar göra vädligt bra plattor. Det är något med hans texter som gör att man allt som oftast djupdyker rakt in i alla hans släpp – och det är ingen skillnad denna gång.
Finn inleder nya plattan med Bethany och med en gång visar han vilken skicklig textmakare han är. Jag fullkomligt älskar de här berättande texterna som han bjuder på. Dessutom är det en ganska lugn låt där Finn nästan pratsjunger sig fram. Det är härligt att höra att låtar inte ens behöver ha en refräng för att bli bra: ”Will you help me bring by stuff out to the beach? // When we met I was The Rеverend // You werе in the congregation // Didn’t happen right away but pretty soon // And I never had a calling it was just a strong desire // To be the one that stood up in the room // When I was a child I used to fixate on the chaplain // The way he brought the widows all to tears // And that looked like a decent way to make a little living here // I gave myself to God for a few years.” Sedan lyfter allting med det snygga gitarrsolot av Adam Granduciel … Så förbannat bra gjort!
Det är just kring den där figuren som hela albumet kretsar runt. Vi för följa en person uppgång och fall och allt där emellan, men det finns även plats för mer än så …
En annan höjdare är den mer fartfyllda People of substance för Craig Finn gästas av Kathleen Edwards. Även Sam Fender finns med och hjälper till på albumet.
Crumbs är även det är finfin låt. Här får vi en låt om en syster och hennes familjs öde. Känslosamt, men också lite småstökiga gitarrer. En finfin låt till.
I Luke & Leanna får vi följa just dem två: ”Luke and Leanna // Don’t have any Children // They said they didn’t want them // But lately she’s thinking// What’s the point of this whole thing? // Go to work for the weekend // Wake up early on Monday // Start it over again // And again.” En soft skön låt som fastnar diekt. Det är dock återigen texten som man fastnar i … och gillar du den så är det bara till att hugga The man I’ve always been omgående. Så melankolist. Så bra.
En annan höjdare är A man needs a vocation. Lite mer fart, lite mer sväng och väldigt trevligt att lyssna på. Clayton är mer avskalad och Finn fortsätter att briljera – och man kan konstatera att Always been är en finfin platta som bara kommer att bli bättre med tiden och när man har lärt sig texterna lite bättre.
Topp tre får bli topp fem! Bethany, People of substance, A man needs a vocation, The man I’ve always been och Postcards.
