Paul Cauthen kom lite från ingenstans och skickade ut kanonplattan My gospel 2016.
Tre år senare är det dags för uppföljaren.
Countryartisten ger oss Room 41.
5/5
Artist:
PAUL CAUTHEN
Album:
ROOM 41
År:
2019
Genre:
COUNTRY, ALTERNATIVE COUNTRY, ROCK
Skivbolag:
NEW WEST RECORDS
Visst, Paul Cauthen hade gjort musik tidigare som en medlem i Sons Of Fathers, men med My gospel valde singer-songwritern att göa en soloplatta – och det var det första som en annan hörde med honom.
Man kan väl säga att det var en positiv överraskning och My gospel tillhör de bästa plattorna som släpptes under 2016.
Han släppte faktiskt en sjuspårs-EP, Have mercy, under 2018 som är väldigt bra den också, men nu är det dags för Cauthens andra fullängdare som heter Room 41.
- Holy ghost fire
- Prayed for rain
- Cocaine country dancing
- Slow down
- Big Velvet
- Can’t be alone
- Freak
- Angel
- Give ’em peace
- Lay me down
Paul Cauthen tillhör den nya generationens countryartister där även bland andra Chris Stapleton och Sturgill Simpson finns. De ger oss mer än vanlig country som ibland kan bli småtråkig.
Med Cauthen, Texassonen som har fått smeknamet Black Velvet på grund av sin stora röst, blir det aldrig tråkigt. Han gör någon outlaw country där det finns plats för soul, funk och gospel. Dessutom skickar han ut en massa vibbar från storheter som Johnny Cash och Elvis Presley. Bara det liksom …
Cauthen skrev plattan under en tvåårsperiod då han bodde med sin resväska på rum 41 på Belmont Hotel i Dallas och det var en tung period i hans liv då han missbrukade både droger och alkohol. Cauthen lyckades dock resa sig och han har lämnat det där hotellrummet.
Så här skriver han på sin Facebooksida:
I’ve always been the kind of artist that can’t write something unless I feel it and I mean it. This record is as real as it gets for me. I am these songs.
Då blir det också en högst personlig platta där det han har att berätta är självupplevt. Allt är dock inte svart. Visst är det texter som är fyllda med ångest och förtvivlan, men här finns även hopp och livsgnista.
Det är en Paul Cauthen som man känner igen från debuten. Hans röst är lika vass som tidigare. Soundet är lika bra och precis lika fett som tidigare och när man får Holy ghost fire som inledningsspår kan man räkna med att det här är en platta utöver det vanliga. Det är mörkt och med Cauthens ganska mörka röst blir det kalasbra. Sedan skadar det ju inte att Cauhten gör plats för såväl elgitarrsolo som en pianoslinga. Lägg till ett ganska tungt trummande och ett sjukt skönt gung så är det en låt som man spelar mer än en gång innan man kan gå vidare med albumet … Det är ett så skönt sound att man bara måste spela det här högt!
Det är samma visa med Cocaine country dancing. Vilket sound! Här blir det mer funk och soul med elgitarr, piano och en gospelskör – och så Cauthens röst då. Magi! Cauthen skapar magi! Och vet ni vad? Även det här ska spelas så högt det bara går!
Slow down är en hjärtskärande låt. Vi måste vara snällare mot varandra och vi måste visa tålamod.
Med Big Velvet tittar Cauthen på sig själv och han sjunger bland annat ”now you’re gonna meet the real Big Velvet”.
Can’t be alone är en känslosam låt som lutar över åt soulhållet. Har man någon gång känt sig ensam så gör väl knappast den här låten en gladare … Freak är inte lika deprimerande. Här blir det mer R&B när Cauthen väljer att berätta om sina upplevelser från Smith county-fängelset där han träffade alla möjliga karaktärer. I slutändan handlar det dock om samma sak för dem alla: Att älska och bli älskade.
Albumet rundas av med Lay me down och det är återigen en otroligt känslosam låt. Med en textrad som ”Come see me on the other side” så sitter man där med tårarna i ögonen. Det är en otroligt känslosam låt.
Topp tre? Cocaine country dancing, Holy ghost fire och Slow down.
Room 41 släpptes i dag den 6 september.
