Volbeat gör en av årets bästa plattor

Singlarna inför Volbeats nya platta skvallrade om att det släppet skulle bli något utöver det vanliga.

Nu är Rewind, replay, rebound här – och det är ingenting annat än ett av årets bästa album.

5/5

Artist:
VOLBEAT
Album:
REWIND, REPLAY, REBOUND
År:
2019
Genre:
METAL
Bolag:
UNIVERSAL MUSIC, VERTIGO

Volbeat har nu varit i gång sedan 2001 då de bildades i Köpenhamn. Och det är ett gäng som man känner igen på platta efter platta.

• The strength / The sound / The songs (2005)
• Rock the rebel / Metal the Devil (2007)
• Guitar gangsters & Cadillac blood (2008)
• Beyond hell / Above heaven (2010)
• Outlaw gentlemen & shady ladies (2013)
• Seal the deal & let’s boogie (2016)
• Rewind, replay, rebound (2019)

De håller fast vid sin metal där de petar in lite rockabilly samtidigt som det alltid är ett sjuhelsikes groove i låt efter låt.

Den här gången varierar de sig dock en hel del och allt låter inte alls som man riktigt hade förväntat sig. Fast för en som gillar när band vågar testa något nytt ibland så fungerar det här kalasbra. På plattan finns ju givetvis också klassiskt Volbeat-material.

1. Last day under the sun
2. Pelvis on fire
3. Rewind the exit
4. Die to live
5. When we were kids
6. Sorry sack of bones
7. Cloud 9
8. Cheapside sloggers
9. Maybe I believe
10. Parasite
11. Leviathan
12. The awakening of Bonnie Parker
13. The everlasting
14. 7:24

Inför släppet av det sjunde studioalbumet släppte Volbeat fem singlar. Fast den första kan man knappast kalla för någon ”riktig” låt. Parasite är liksom bara en 37-sekundersgrej. Visst, det låter bra, men 37 sekunder … Nä.

Övriga singlar är Leviathan, Last day under the sun, Cheapside sloggers och Pelvis on fire. Samtliga där är skitbra – och då är liksom plattan redan hemma!

Plattan kickar i gång med Last day under the sun och Pelvis om fire. Det är två låtar som skiljer sig ganska mycket. Last day under the sun är en lite softare sak med ett gung utöver denna värld. Pelvis on fire är väldigt mycket rockabilly och en vink till Elvis.

Die to live är en annan höjdpunkt. Den är lite snabbare med samma magiska groove som Volbeat allt som oftast får till. Nu har de dessutom bjudit in Clutch-sångaren Neil Fallon som hjälper Michael Poulsen. Lägg sedan till ett snabbt pianoklinkande och saxofonblås så är det här en given succé.

Även på Cheapside sloggers finns det med en gästartist. Här är det Slayer-gitarristen Gary Holt som drar i strängarna.

Volbeat ger oss allt från snabbare låtar till ballader. Det är lite snällare låtar och det är tyngre låtar. De får liksom med lite av allt på de här 14 spåren.

Topp tre får i alla fall bli topp sju – för så bra är det här! Cheapside sloggers, 7:24, Last day under the sun, Die to live, Leviathan, Maybe I believe och The awakening of Bonnie Parker.

Volbeat
Michael Poulsen (sång, gitarr)
Jon Larsen (trummor)
Rob Caggiano (gitarr)
Kaspar Boye Larsen (bas)