Då och då dyker de där plattorna upp som man mest tänker: ”Oj, oj! Var kom det här ifrån?”
Nu får vi en sådan platta till.
Det är Forever som ger oss sin självbetitlade debutplatta.
4/5
Artist:
FOREVER
Album:
FOREVER
År:
2019
Genre:
ROCK
Skivbolag:
EVIL CONFRONTATION RECORDS
Jonas Wikstrand, är till vardags trummis i heavy metal-bandet Enforcer och han har tidigare funnits med i Black Trip. Vid sidan om det där har han dock under flera år gått och drömt om att göra en platta på sitt eget sätt.
Och nu är den här.
Nu får vi Forevers självbetitlade debutalbum – och för den som gillar klassisk rock och AOR så är det här som lilla julafton. Ja, det är nog till och med bättre än så …
Det är tio spår som har precis allt det där som man fick från AOR-världen under 1970- och 1980-talet. Det är sköna gitarriff och stora refränger. Det är keyboardslingor och nästan lite discokänsla som Jonas Wikstrand, Olof Wikstrand, Eirik Røland och Johan Hjalmar Wikstrand ger oss. Letar du efter en retroplatta så är det den här du ska ha!
- Anywhere you’ve gone
- Call out my name
- Got me
- Train
- Rosebud
- Runaway through time
- Hell to pay
- Mayday
- Blame me for trying
- Hope
För att tala klarspråk: Plattan är skitbra och här finns inte plats för några utfyllnadsspår. Det börjar lysande och bara fortsätter på den vägen.
Lite extra kul är det att dra i gång en sådan här platta där Forever varierar sig en hel del. Det finns gitarrsolon, det finns pianosolon och det fick låtar som nästan är funkiga. I tider då band helst släpper singel efter singel så visar Forever att det visst går att göra plattor som fångar ditt intresse hela vägen för här vill man inte missa någonting.
Förstaspåret Anywhere you’ve gone låter nästan som något som Katrina And The Waves kunde har gjort efter Walking on sunshine.
Call out my name är så mycket 1980-tal, plus att den skickar ut Bee Ges och Meat Loaf-vibbar över att man bara sitter och flinar. Den hade kunnat varit med på soundtracket på 100 filmer från den tiden.
Rosebud är funkig, Blame me for trying är rock ’n roll och Hell to pay är en snygg ballad till en början, men sedan sätter den fart. Här finns liksom allt.
Nej, det stämmer inte. Det som saknas är den dålig låt. Det lär du inte hitta här.
