Godfathers har släppt plattan A big bad beautiful noise.
Det är ingenting annat än 100 procent stökig rock ’n’ roll.
Det är väl självklart att det är bra då.
Big bad beautiful noise är Godfathers första platta på ungefär fyra år. Plattan är dock mycket mer än så. Det känns nästan som en comebackplatta för detta är det bästa som Godfathers har gjort sedan slutet av 1980-talet.
- A big bad beautiful noise
- Till my heart stops beating
- You don’t love me
- Poor boy’s son
- One good reason
- Miss America
- Defibrillator
- She’s mine
- Feedbacking
- Let’s get higher
- You and me against the world
Det är tungt.
Det är fräscht.
Det är rörigt.
Det är ett jävla drag.
Men framför allt så är det ruskigt bra och Godfathers visar att de fortfarande är en vital kraft inom rock ’n’ roll-musiken, inte minst med tanke på att det de gör hamnar någonstans mellan rock ’n’ roll och punk.
Det här är en urstark platta och att Godfathers skulle ha tappat fart under åren finns inte på kartan.
Varenda låt är bra, men det finns en låt som sticker ut lite extra. Den är mörk, soft och stökig. Det är One good reason. Det är Godfathers!
Diskografin ser ut så här:
- Hit by hit (1986)
- Birth, school, work, death (1988)
- More songs about love and hate (1989)
- Unreal world (1991)
- Dope, rock ’n’ roll and fucking in the streets (Live) (1992)
- The Godfathers (1993)
- Afterlife (1995)
- Jukebox fury (2013)
- A big bad beautiful noise (2017)
År 2017 är det bara sångaren Peter Coyne som finns kvar sedan starten. Numera finns även Steve Crittall (gitarr), Mauro Venegas (gitarr), Tim James (trummor) och Darren Birch (bas) i bandet.
