Avslappnad surfrock från Sunset Sons

Americanainspirerad rock från brittiska och australiensiska surfare som är baserade i Frankrike …

Jo, men visst.

Sunset Sons debutalbum är något alldeles extra.

We rarely say die var ett av mina mest emotsedda debutalbum under 2016. Det är bara att konstatera att Sunset Sons inte har gjort någon besviken.

Låtlistan:

Know my name
Tick tock
Remember
Bring the bright lights
She wants
September song
The jam (interlude)
Gold
Somewhere maybe
Loa
On the road
Lost company
I can’t wait

Sunset Sons skickar ut Know my name direkt. Det är en låt med Kings Of Leon-vibbar. Det är favoritlåten på plattan. Den är makalöst bra.

I know you know my name

The reason why you came

I’m gonna stay here now

I’m gonna stay here now

You know I see you stare

And baby I don’t care

I’m gonna stay here now

I’m gonna stay here now

You know I like your smile

You love your precious style

I’m gonna stay here now

I’m gonna stay here now

So when I see you go

Do you know my name?

Det är någon avslappnad luta dig tillbaka-rock. Det är oerhört skönt. Det är kanske inte så konstigt med tanke på bandmedlemmarnas bakgrund som surfare …

Tick tock tar vid. Här får vi lite Red Hot Chili Peppers-vibbar. Som tredje låt kommer Remember, en låt som Sunset Sons har släppt tidigare. En nyinspelad version av låten är fortfarande löjligt bra.

Come on and baby take my hand now

Remember when we used to say now

It’s where it all began

It’s where we always hide it

You’re tired of being disregarded

You wonder why you’re broken hearted

We’ve been here times before

We’ve been here since it started

Rory Williams, Jed Laidlaw, Robin Windram och Pete Harper fortsätter att skicka ut perfekta låtar som Bring the bright lights, She wants och September song.

Det känns inte som om något kan gå fel. Då smäller Sunset Sons till med svängiga Gold som har reggaeinfluenser.

Fast det tar liksom inte slut med fantastiska låtar.

Avslutningen på plattan är smått otrolig. Först får vi Lost company och sedan får vi pianoballaden I can’t wait. Det är ett perfekt slut på ett perfekt album.

Och jag har hittat sommarens platta. Sunset Sons kommer att spelas flitigt och när 2016 summeras är jag övertygad om att We rarely say die kommer att hamna högt upp på min lista över årets bästa album.