5/5
Artist:
Elle King
Album:
Love stuff
År:
2015
Genre:
Rock
Bolag:
RCA

Rostig poprock med sköna melodier

Det är soul, rock, blues och country.

Det är en grymt skön blandning.

Det är Elle King.

Kommer ni ihåg Duffy? Sångerskan från Wales som hade en jättehit med Mercy för nästan tio år sedan? Elle King påminner en hel del om henne.

Fast Elle King är en Duffy med attityd.

King släppte sin debut-EP 2012. Det skulle dröja till 2015 innan den amerikanske sångerskan skulle få ut sin första fullängdare Love stuff.

Första låten på plattan är Where the devil don’t go. Jag tror knappast att hon kunde ha fått en bättre start. Den låten är fullständigt lysande.

Cast me down where the devil don’t go

Devil don’t go where I make my home

Cast me down where the devil don’t go

Devil don’t go where I make my home

Kings rostiga rockpop med de sköna melodierna sitter direkt.

Förstasingeln blev Ex’s & oh’s.

När jag ser videon får jag bara upp en bild i huvudet: Rob Schneider. Elle King är dotter till komikern Schneider, modern är den förra modellen London King, och har ni sett Hollywood gigolo vet ni varför man sitter och småler.

Det är inget negativt. Man blir ju glad. Det blir man även av svängiga Ex’s & oh’s.

Sedan får vi Under the influence. Varför far tankarna åt Dusty Springfield? Det är tre väldigt bra låtar på raken. Det skulle lätt kunna vara tre radioplågor.

Last damn night är en lite tyngre grej.

I got one hand on the bottle, and one foot in the grave

It’s been too long since I stepped, but I I I ain’t got time to waste

Three long days, boy you’d better break

When that light shines on you

Gonna want to stay forever and a day, but it’s the night I belong to

Well the clock keeps ticking, and your time is running out

Well the clock keeps ticking, and your time is running running running running

So, I’m gonna live my life like it’s my last damn night

Sedan bryter King av totalt och kör Kocaine Karolina. Stora kontraster, sköna kontraster. Allt fungerar. Elle King har stenkoll.

När vi har kommit lite mer än halvvägs in i plattan kommer min favorit: America’s sweetheart.

My hands are dirty and my heart is cold the boys

I’ve been with say I got no soul, when I

I meet another honey at the bar

I’ll think it’s funny when I break his heart, mmm now

My kind of medicine is whiskey straight

I got a mouth to put you in your place, and they

They said I’ll never be the poster type

But they don’t make posters of my kind of life

Det finns faktiskt inte ett svagt spår. Detta är utan tvekan en av de bästa plattorna från 2015.

 

 

 

 

Musikälskare sedan liten skit ... Fem album man måste ha i samlingen? Oasis - (What's the Story?) Morning glory, The Gaslight Anthem - The '59 sound, Tom Petty - Full moon fever, U2 - The Joshua Tree, Dire Straits - Brothers in arms och Bruce Springsteen - Born in the U.S.A. Det gick inte att välja fem ...

1 Comment

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

Föregående inlägg

Ingen dum debut alls av Rayner

Nästa inlägg

Rocket science mycket bättre än väntat

Senaste om Elle King