Recensioner - Page 174

Dukes Of The Orient släpper sin debutplatta

Ta en britt från London som älskar AOR och sätt ihop honom med en amerikan från Kalifornien som växte upp med brittisk progressiv rock.

Då får du Dukes Of The Orient.

Läs mer

Opolerad och stökig rock ’n’ roll från Liverpool

Det är opolerad, stökig och kaosartad rock ’n’ roll från Liverpool.

Det är Jon Meadows som släpper albumet Majestic 12.

Läs mer

Sainted Sinners ger oss äkta rock ’n’ roll

Sainted Sinners är tillbaka med en ny platta.

Då får vi en klassisk hårdrocksplatta – och om du gillade debutplattan så lär du gilla det här.

Läs mer

Platta nummer elva från Superchunk

Superchunk är framme vid sitt elfte studioalbum.

Vi får What a time to be alive – och som vanligt får vi ett bra album från indierockbandet.

Läs mer

Welcome to the Carnival days!

Det är melodiös och somrig hårdrock som skickar ut rena karnevalkänslan.

Det är Shiraz Lane som har släppt den finfina plattan Carnival days.

Läs mer

Hardcore Superstar river hela huset!

Hardcore Superstar är tillbaka med en ny singel.

Vi får låten Bring the house down och det är en kalaslåt som låter väldigt mycket Slade

Läs mer

Det har hänt grejer med Reach …

2015 släppte Reach sitt debutalbum Reach out to rock.

Nu är rockbandet tillbaka – och då låter det bestämt lite annorlunda … Reach låter tyngre än tidigare.

Läs mer

Välkommen till The Bongo Clubs rock ’n’ roll-show!

Gillar du band som The Verve och Oasis så har du ett svenskt band som du absolut inte får missa här.

Det är The Bongo Club som släpper plattan Anybody have a lighter?

Läs mer

ReVertigos debut är fylld av bra låtar

Ta en del Candlemass.

Ta en del Treat.

Då får du det nya hårdrockandet ReVeritgo som nu släpper sitt debutalbum.

Läs mer

En sylvass hyllning från CoreLeoni …

Leo Leoni ville göra en personlig hyllning till sitt egna rock ’n’ roll-förflutna.

Då drog han i gång hårdrocksprojektet CoreLeoni – och det är en sylvass hyllning …

Läs mer

Snitsigt, varierat och alldeles lysande

Många känner kanske Pontus Snibb från Bonafide, som är mer av röjar-rock med ett ölglasperspektiv.

Men han har också spelat blues sedan barnsben (Mescaleros, till exempel) och ofta med sin far bakom trummorna – Håkan Nyberg (Nationalteatern, Wiehe, Buckaroos med flera).

Läs mer