Ambitiöst ex-bluesband som nu låter lite Stones och Black Crowes strömma genom sina musikaliska ådror.
Men …
Läs mer
Pastorns trio levererar americana som gjord för verandan med puttrande majsmäsk under trappan.
Läs mer
SickWalt har en attityd av If you don’t love it, you can shove it.
Det gillas då de har lite finess.
Läs mer
15 nummer på fjärde albumsläppet är på en kunglig ambitionsnivå för Prins Svart.
Resultatet är värt en rejäl hovbugning.
Läs mer
Denna postuma plattan från Gary Moore borde ha fått titeln som han gav sin storsäljare för 30 år sen.
Läs mer
Det är ett lämpligt titulerat nytt album (det femtielfte i ordningen?) från den vitalaste blues-mannen vi har.
Briljant!
Läs mer
Inledande Hallucinate är som att få in mat på krogen som håller vad doften lovar.
Och det här är vällagat, välkryddat och välsmakande när The Quill släpper nytt.
Läs mer
När vissa får för sig att ”en comeback är ett måste!” blir det inte tvunget bra.
Men dessa danska metallskallar tog rätt beslut.
Läs mer
Kringskurna gig-mässigt, som alla andra, i dessa covid-tider satsade kanadensarna Wreck-Defy på studiojobbet förra året.
Det var uppenbart en god idé.
Läs mer
Tycker att man känner av vad fyramannabandet från Wales smälter i den musikaliska magsäcken redan i inledande Texas red.
Här finns mycket harmonier som från den omtalade amerikanska södern, typ Blackberry Smoke eller Tedesci Trucks.
Läs mer
