Goldfinger ger oss sommarkänsla i december

Vill du har lite skön sommarkänsla mitt i kalla och mörka december?

Då är det Goldfingers album Never look back som du ska dra i gång.

4/5

Artist:
GOLDFINGER
Albumtitel:
NEVER LOOK BACK
År:
2020
Genre:
PUNK, SKA
Skivbolag:
BIG NOISE MUSIC

Det har gått tre år sedan Goldfinger släppte The knife, men nu är poppunk/ska-bandet tillbaka med nya grymma låtar på en lika grym platta, Never look back, som blir bandets åttonde platta.

  1. Infinite
  2. The city
  3. Wallflower
  4. California on my mind
  5. Nothing to me
  6. Good guy
  7. The best life
  8. Careful what you wish for
  9. Cannonball
  10. Golden days
  11. Dumb
  12. Standing on the beach

Det är ett gäng finfina låtar som punk/ska-bandet ger oss. Och med tanke på att de hör hemma i Los Angeles så är det knappast några kalla, mörka låtar som de ger oss.

I stället är det någon sommarvarm ska-poppunk som de skickar ut – och man fastnar i det direkt. Goldfinger – där John Feldmann är den ende medlemmen som har varit med sedan starten och där även Mike Herrera finns i line-upen – ser verkligen till att man börjar blanda paraplydrinkar, samtidigt som man maxar värmefläkten, och där man bara gungar med till de här låtarna.

Albumet kickar dock i gång med Infinite och det är mer poppunk är ska. Det är dock fortfarande en härligt gung.

Med The city blir det ska. Det blir blås, det blir sommarkänsla och en härlig refräng när Goldfinger sjunger never look back

Och det är lite så det blir på denna platta. Goldfinger rör sig mellan ska och vanlig punk/poppunk. Det är dock den där sommarvarma ska-punken som gör att man vill höja volymen lite extra – och då gör man det på California on my mind som dessutom har någon tropisk vibe över sig. När man hör detta så vill man liksom direkt rusa ned till beachen fast man får hålla sig ett halvår …

Det är lite samma visa med Golden days. Det är feelgood-känsla och en lika härlig ska-låt. Blås!

Careful what you wish for är en annan skön sak. Här blir det dessutom en duett tillsammans med Monique Powell. Den största överraskningen på plattan är annars sistalåten, Standing on the beach. Det är mer poppunk med lite The Cure-känsla i det hela. Det var ett oväntat och lyckat drag.

De ”vanliga” punklåtarna då? Tja, vad ska man säga? Det är klass! Det är bra hela vägen. Det finns inget att inte gilla med detta album.

Musikälskare sedan liten skit ... Fem album man måste ha i samlingen? Oasis - (What's the Story?) Morning glory, The Gaslight Anthem - The '59 sound, Tom Petty - Full moon fever, U2 - The Joshua Tree, Dire Straits - Brothers in arms och Bruce Springsteen - Born In the U.S.A. Det gick inte att välja fem ...

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

Föregående inlägg

En riktigt skön soloplatta av Marcus King

Nästa inlägg

En härlig debut av Dennis Hollström & The Ponies

Senaste om Goldfinger