Bra musik. Bara bra musik. Nästan.


4/5
Artist:
Unruly Child
Album:
Big blue world
År:
2019
Genre:
Rock
Bolag:
Frontiers Music s.r.l.

Unruly Child släpper nya plattan Big blue world

Unruly Child av

Det har gått 27 år sedan Unruly Child skickade ut sin klassiska debutplatta.

Och nu är det åter dags för ny musik från Marcie Free & company.

Vi får plattan Big blue world.

Unruly Child såg dock ut att bli ett kortvarigt projekt. Ett år efter bildandet 1991 lades bandet på is. De kom tillbaka 1998 innan allt lades på is en andra gång 2003.

Det blev dock ännu en återförening och nu har Unruly Child varit i gång sedan 2010.

  • Unruly Child (1992)
  • Waiting for the sun (1998)
  • Unruly Child III (2003)
  • Worlds collide (2010)
  • Down the rabbit hole (2014)
  • Can’t go home (2017)
  • Big blue world (2019)

Unruly Child ger oss AOR/melodiös rock, men det som skiljer ut det här bandet från alla andra är den progressiva känslan som de får med. Det är fortfarande AOR, men med den känslan. Då sticker det här gänget ut en del – och de sticker ut på ett bra sätt. Sedan skadar det ju inte att Marcie Free verkligen har en röst som fungerar till det här som kallas rockmusik.

  1. Living in someone else’s dream
  2. All over the world
  3. Dirty little girl
  4. Breaking the chains
  5. Are these words enough
  6. Will we give up today
  7. Beneath a steady rain
  8. The harder they will fall
  9. Down and dirty
  10. The hard way

Albumet inleds på bästa sätt. Det är lika sköna gitarriff som keyboardslingor. Dessutom doftar minst sagt sommar över Living in someone else’s dream. Unruly Child visar direkt hur bra de kan vara!

Nästa spår, All over the world, känns lite tyngre – om man nu kan säga att AOR är det … det är i alla fall ett lite fetare gitarrsound och lite tyngre trummor.

Nästa gång som man fastnar till är med Breaking the chains. Den börjar lite lugnt med en akustisk gitarr och en annan som är svag för det softa och akustiska fastnar direkt. Sedan blir det lite mer av allt och det låter kalasbra – inte minst mandolinen höjer låten. Den bästa låten på plattan? Japp!

Are these the words är en annan höjdare. Det är sköna keyboardslingor igen, men här blir det totalt sett ett mer bluesigt sound. Även detta är en soft låt som man fastnar för.

Det behövs dock lite mer fart och det kommer med Will we give up today. Det blir väl kanske inte något fartfylld åktur, men det blir i alla fall ett snäpp snabbare och det är en jäkla sommarkänsla i den här låten.

Plattan rundas sedan av med The hard way och då är det lite fart. Det är klassisk rock med progressiva inslag och keyboards. Ja, det är Unruly Child som därmed sätter punkt för ännu en fin platta i sin diskografi.

Unruly Child
Marcie Free (sång)
Bruce Gowdy (gitarr, bas, keyboards)
Guy Allison (keyboards)
Larry Antonio (bas)
Jay Schellen (trummor)

Musikälskare sedan liten skit ... Fem album man måste ha i samlingen? Oasis - (What's the Story?) Morning glory, The Gaslight Anthem - The '59 sound, Tom Petty - Full moon fever, U2 - The Joshua Tree, Dire Straits - Brothers in arms och Bruce Springsteen - Born In the U.S.A. Det gick inte att välja fem ...

1 kommentar

Lämna ett svar

Din mailadress kommer inte att publiceras.

*

Gå till Toppen