Bra musik. Bara bra musik. Nästan.


The Cranberries - In The End
4/5
Artist:
The Cranberries
Album:
In the end
År:
2019
Genre:
Rock
Bolag:
Curtain Call Limited, Juztol Limited, BMG

Nu tar resan slut för The Cranberries

The Cranberries av

Dolores O’Riordan gick bort 2018, men nu kommer The Cranberries sista album, In the end.

Det är en platta som är ganska jobbig att lyssna på när man får låtar med titlar som All over now, Lost, In the end och Wake me when it’s over.

Det irländska bandet bildades i Limerick under 1989, men det var året efter som Dolores O’Riordan kom med i The Cranberries då hon ersatte sångaren Niall Quinn.

Under åren 2004-2008 var dock bandet lagt på is och bandmedlemmarna gjorde andra projekt. O’Riordan gjorde bland annat två soloplattor: Are you listening? (2007) och No baggage (2009).

Ingenting av det går dock upp emot vad The Cranberries har gett oss genom åren.

  • Everybody else is doing it, so why can’t we? (1992)
  • No need to argue (1994)
  • To the faithful departed (1996)
  • Bury the hatchet (1999)
  • Wake up and smell the coffee (2001)
  • Roses (2012)
  • Something else (2017)
  • In the end (2019)

The Cranberries bjuder på alternativ rock där det även finns inslag av celtic rock och folkrock. De kan dock vara ganska ojämna där låtarna kan vara rent magiska till … mindre bra.

När de nu släpper In the end, drygt 16 månader efter O’Riordans död, så var första tanken att det skulle vara lite halvkassa demos.

Det stämmer dock inte.

  1. All over now
  2. Lost
  3. Wake me when it’s over
  4. A place I know
  5. Catch me if you can
  6. Got it
  7. Illusion
  8. Crazy heart
  9. Summer song
  10. The pressure
  11. In the end

Det är som vanligt lite ojämnt, men som sagt så är det inte ovanligt för det här bandet som också har sagt att med In the end så är det och slut med The Cranberries. Utan O’Riordan fortsätter de inte.

Mike Hogan, Noel Hogan och Fergal Lawler har använt demos och andra inspelningar med O’Riordan för att kunna sätta ihop de här låtarna – och med tanke på förutsättningarna så låter det förvånansvärt bra.

Ja, det låter till och med som en ”riktig” The Cranberries-platta. Det är det bästa de har gjort på flera år. Här finns några låtar som till och med skulle platsa på The Cranberries greatest hits-platta.

Det är verkligen en bra svanesång och dessutom blir det väldigt känslosamt när man redan sekunder in i förstaspåret för höra textraden:

Do you remember?
Remember the night?
At a hotel in London
They started to fight
She told the man that
She fell on the ground
She was afraid that
The truth would be found

Det blir extra jobbigt att höra då man blir påmind om ett hotell i London. Det var där hon gick bort. I London. På ett hotell … Rysningar!

Det är klassiskt The Cranberries-sound plattan igenom. På det fantastiska förstaspåret får man även den del The Cure-vibbar.

Lost är nästa spår och det är mest hjärtskärande och jobbigt, men man vill liksom höra det här sista från The Cranberries. Och en låt som Wake me when it’s over lär bli en klassiker. Basgången är så skön att New Order hade blivit stolt över det här. Det är också en låt som påminner ganska mycket om deras monsterhit Zombie.

A place I know är en annan känslosam låt. Med textrader som ”I’m sorry I left you//I’m sorry I love you” så är det rysningar återigen.

Det är lite mer fart i Got it och det blir omgående en av favoritspåren. Det låter så jäkla bra när O’Riordan visksjunger till det här sköna gitarr- och trumsoundet. Den lite poppigare Summer song är en annan favorit, men sedan avslutas albumet med två mörkare låtar: The pressure och In the end. Då sitter man där med en olustig känsla.

The Cranberries sista album är förmodligen det mest jobbiga du kommer att höra under 2019. Likväl så är det väldigt bra.

Topp 3? Got it, All over now och In the end.

The Cranberries
Dolores O’Riordan (sång)
Mike Hogan (bas)
Noel Hogan (gitarr)
Fergal Lawler (trummor)

Musikälskare sedan liten skit ... Fem album man måste ha i samlingen? Oasis - (What's the Story?) Morning glory, The Gaslight Anthem - The '59 sound, Tom Petty - Full moon fever, U2 - The Joshua Tree, Dire Straits - Brothers in arms och Bruce Springsteen - Born In the U.S.A. Det gick inte att välja fem ...

2 kommentarer

  1. Tack för din utmärkta recension! Skivan har ju fått mycket bra mottagande i många länder, men i Sverige är det tyst. Jag sörjer Dolores, hon kunde med sin unika röst och med sina texter verkligen nå människors hjärtan. Dessutom så var hon alltid sig själv. Inga divalater, utan en vänlig människa som aldrig köpslog med sitt innersta. Låten In The End är min favorit från skivan.

Lämna ett svar

Din mailadress kommer inte att publiceras.

*

Inlägg om The Cranberries

Gå till Toppen