White Widdow är tillbaka med sin femte fullängdare.
Då ger sig det australiensiska melodiösa rock/AOR-bandet ut på ett segertåg …
White Widdow bildades i Melbourne, Australien, för tio år sedan och är centrerat runt bröderna Jules Millis och Xavier Millis samt Enzo Almanzi.
De här herrarna är uppväxta till ljudet av arenarocken som skickades ut under 1980-talet och då är de också influerade av artister och band som Survivor, Foreigner, Journey, Night Ranger, Starship, Dokken och inte minst Rick Springfield.
Så här ser White Widdows diskografi ut:
- White Widdow (2010)
- Serenade (2011)
- Crossfire (2014)
- Silhouette (2016)
- Victory (2018)
Och visst känner man igen White Widdow med sitt klassiska AOR-sound som hör hemma på 1980-talet. Det blir en liten minnesresa tillbaka i tiden …
- Victory
- Fight for love
- Second hand heart
- Late night liason
- Danced in the moonlight
- Love and hate
- Reach up
- Anything
- America
- Run and hide
Det är bra låtar från början till slut, men det är ett segertåg som hackar sig fram. Det vill inte riktigt ta fart och man saknar den där riktiga härligt feta topplåten som White Widdow brukar kunna bjuda på. Nu stannar oftast det ”bara” vid att vara bra.
Pianoballaden Anything är dock ett av undantagen. Den låten sticker ut en del. America är en annan favorit som även den sticker ut. Det är mycket keyboards och en refräng som sätter sig lika snabbt som man kan säga ”America”.
Run and hide, som påminner en del om Rick Springfield precis som många andra låtar gör, är också värd att kicka i gång några extra gånger.
Som sagt, det är en bra platta och jag kan tänka mig att den växer ytterligare efter några lyssningar.
White Widdow
Jules Millis (sång)
Xavier Millis (keyboard, sång)
Enzo Almanzi (gitarr)
Victory släpptes de 19 oktober.
