JX Lindhe är väl lite av huvudfiguren bakom projektet, men helvete vilken backning det är av rytmsektionen med trummisen Michael Hilldesjö och grymme basisten Håkan Nyander.
Dessutom är det en imponerande sångare i Kalle Kronhamn (Layne Staley är fan inte död?!)
Det är varierad och driven domedagsmetall från ett rutinerat gäng, åtminstone var och en på sitt håll, och en hel del bitar av låtarna – som förefaller bestå av fragment som fogats samman – växer fram som om man beskådade ett hus byggas, sektion för sektion.
Det känns som om det man vanligtvis vill kalla för ett gitarrsolo mer är en tanke, där man har sökt efter det ultimata som smakar bäst för helheten.
Förresten så gästspelar svensk metals pionjär Jonas Hansson!
Det är en hel del old school med återblickar på Trouble och annan doom. Men det är egensinnigt och originellt, samt med en för genren nödvändigt bra sångare.
Men jag (modell ”grinig gammal gubbe”) söker lite mer variation – och hade gärna hört någon låt fortsätta ut i gränslandet bland taggtråd, minfält och annat mänskligt skapat elände i mer tungt upptempo.
I huvudsak dock: Mästerligt!
