Bra musik. Bara bra musik. Nästan.


Mark Knopfler - Down The Road Wherever
4/5
Artist:
Mark Knopfler
Album:
Down the road wherever
År:
2018
Genre:
Rock
Bolag:
Will D. Side Limited, Mercury, A British Grove Records/Virgin EMI

Stundtals bjuder Mark Knopfler på magi

Mark Knopfler av

Mark Knopfler är tillbaka med den nya plattan Down the road wherever.

Då bjuder han stundtals på magi.

Vid några få gånger blir det dock också magi som går fel …

Det är lite märkligt att man än i dag hoppas få något nytt från Dire Straits. De lade ju ned verksamheten för över 20 år sedan, men så fort Mark Knopfler släpper något nytt så väcks hoppet.

Sedan hoppas man ju att Knopfler, som var sångare och gitarrist i det legendariska bandet, själv gör en Dire Strats-platta. Fast Knopfler solo är inte Dire Straits. Det har det aldrig varit. Det är det inte 2018 heller så man får vara nöjd med med gitarrlirandet som i alla fall påminner en om ett av tidernas bästa band.

Så här ser Knopflers solodiskografi ut:

  • Golden heart (1996)
  • Sailing to Philadelphia (2000)
  • The ragpicker’s dream (2002)
  • Shangri-La (2004)
  • One take radio sessions (2005)
  • Kill to get Crimson (2007)
  • Get lucky (2009)
  • Privateering (2012)
  • Tracker (2015)
  • Down the road wherever (2018)

Och visst är det en Mark Knopfler som man känner igen på Down the road wherever. Det är softa, tillbakalutade och eleganta låtar, som rymmer rock, roots rock, jazz och blues, som han ger oss även denna gång.

  1. Trapper man
  2. Back on the dance floor
  3. Nobody’s child
  4. Just a boy away from home
  5. When you leave
  6. Good on you son
  7. My bacon roll
  8. Nobody does that
  9. Drovers’ road
  10. One song at a time
  11. Floating away
  12. Slow learner
  13. Heavy up
  14. Every heart in the room
  15. Rear view mirror
  16. Matchstick man

Den enda gången det inte fungerar för en annan är när det blir för mycket jazz i låtarna. Jazz har liksom aldrig fungerat varken när man har gett det en chans här hemma eller när man har sett det live.

När Knopfler däremot skippar det, och så jäkla mycket av den varan är det inte, så är det ruggigt bra! Good on you son är en sådan låt.

Innan dess får man sköna låtar som Trapper man, Nobody’s child (som nästan känns som en KnopflerBrothers in arms) och bluesiga Just a boy away from home som handlar om en Liverpool-supporter efter en förlust mot Newcastle.

Efter Good on you son finns bland andra My bacon roll som är en av de absoluta bästa låtarna på albumet. Då spelar det ingen roll att Knopfler sjunger om en macka … Textmässigt har annars Knopfler många sköna historier att berätta.

Då blir Drovers’ road och One song at a time två måste lyssna på-låtar …

Musikälskare sedan liten skit ... Fem album man måste ha i samlingen? Oasis - (What's the Story?) Morning glory, The Gaslight Anthem - The '59 sound, Tom Petty - Full moon fever, U2 - The Joshua Tree, Dire Straits - Brothers in arms och Bruce Springsteen - Born In the U.S.A. Det gick inte att välja fem ...

Lämna ett svar

Din mailadress kommer inte att publiceras.

*

Inlägg om Mark Knopfler

Gå till Toppen