Bra musik. Bara bra musik. Nästan.


Razorlight - Olympus Sleeping
4/5
Artist:
Razorlight
Album:
Olympus sleeping
År:
2018
Genre:
Indie
Bolag:
Atlantic Culture Records, Believe

Vilken grym comebackplatta, Razorlight!

Razorlight av

Det har gått tio långa år sedan Slipway fires släpptes, men nu är Razorlight tillbaka med en ny platta.

Vi får en indierockpärla till platta i Olympus sleeping.

Det brittiska indierockbandet bildades 2002 av sångaren och gitarristen Johnny Borrell. 2013 lades dock Razorlight, där det numera bara är Borrell som är kvar sedan starten, på is och sångaren släppte i stället en soloplatta.

Nu är dock Razorlight tillbaka och Olympus sleeping blir deras fjärde fullängdare.

  • Up all night (2004)
  • Razorlight (2006)
  • Slipway fires (2008)
  • Olympus sleeping (2018)

Redan efter första lyssningen av den nya plattan kan man konstatera att Borrell har kvar allt det som gjorde Razorlight så framgångsrikt. Han har fortfarande kvar känslan för att göra bra grejer. Då får vi en platta fullmatad med riktigt bra indierocklåtar.

  1. Adam Green skit
  2. Got to let the good times back into your life
  3. Razorchild
  4. Brighton pier
  5. Good night
  6. Carry yourself
  7. Japanrock
  8. Midsummer girl
  9. Iceman
  10. Sorry?
  11. Olympus sleeping
  12. No answers
  13. City of women

Plattan inleds med Adam Green skit där man hör:

Genie, this is Aladdin. Print me a Razorlight album that doesn’t totally suck.

Lite humor är det allt … och sedan kickar plattan i gång med Got to let the good times back into your life. Det är en låt som passar hur bra som helst vilken fredagskväll som helst.

Razorlight är tillbaka! Och de har gått tillbaka till rötter. Då blir det också bra. Det blir till och med ruskigt bra. Den här indierocken, med det sjukt sköna gunget, biter sig fast och släpper inte taget om dig förrän City of women har snurrat klart.

Det är något med den här indierocken, som stundtals snubblar in på powerpopspåret, som gör att man inte kan sluta lyssna på det. Ta bara Brighton pier – vilket gung! Vilket sound! När orgeln och refrängen kickar i gång … så jäkla härligt!

Då är det ändå inte den bästa låten på Olympus sleeping. Där finns i stället den lite discoaktiga och halvt magiska Carry yourself. Det här påminner en del om Kasabian.

Japanrock är en annan höjdare. Den är klart stökigare, men det blir så jäkla härligt när Razorlight varierar sig och inte låter låt efter låt låta likadant.

Titelspåret Olympus sleeping är ytterligare en höjdare. Det är gitarrdriven indierock. Det är Johnny Borrell i högform. Det är Razorlight. Det är bara till att öppna famnen och säga välkommen tillbaka! Ni har varit saknade.

Razorlight

Johnny Borrell (sång, gitarr)

David Sullivan Kaplan (trummor)

David Ellis (gitarr)

Harry Deacon (bas)

Musikälskare sedan liten skit ... Fem album man måste ha i samlingen? Oasis - (What's the Story?) Morning glory, The Gaslight Anthem - The '59 sound, Tom Petty - Full moon fever, U2 - The Joshua Tree, Dire Straits - Brothers in arms och Bruce Springsteen - Born In the U.S.A. Det gick inte att välja fem ...

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras.

*

Gå till Toppen