Bra musik. Bara bra musik. Nästan.


”Ingen kan säga åt mig vad jag ska och inte ska göra”

MÄBE av

MÄBE är högaktuell med den nya EP:n När rösten i radion sa hans namn som släpps på fredag.

Även om det numera handlar om rock på svenska så säger Mäbe Johansson:

– Jag har inte gjort min sista metal-låt på engelska än …

Berätta om hur allting startade med musiken för din del!

– Jag upptäckte att musik var intressant redan som väldigt ung och efter att ha tjatat till mig en elgirarr och en stärkare av mina föräldrar började jag lira själv. I första bandet – Sirens Yell – spelade jag dock bas. Då var jag tolv år tror jag och jag bodde mer eller mindre på fritidsgården och i replokalen efter det. Det var hela ens värld. Musik har sedan dess varit det enda som på riktigt har varit intressant att hålla på med. Det är det kreativa med det som jag gillar mest.

Du har tidigare gjort maskin/synth-baserad musik. Hur kommer det sig att du lämnade det för att i stället göra rock på svenska?

– Det var nog mest att jag kände att texterna blev viktigare. Hur bra vi svenskar än är på engelska så blir det ett helt annat fokus när man sjunger på svenska. Både för mig själv och för de som lyssnar. Det märktes stor skillnad direkt. Sen var maskinbaserad musik bara en lite del av det jag gjort innan – dock det jag höll på med precis innan detta. Mest har det varit extremare former av metal som jag har hållit på med tidigare och under vissa stunder.

Det kändes nog mer självklart att jag skulle ta den vägen.

Var det ett svårt kliv att ta?

– Nej, egentligen inte. Det kändes nog mer självklart att jag skulle ta den vägen. Man måste alltid göra det intressant för sig själv och jag kände mig begränsad av både engelska och musiken jag höll på med just då. Med det sagt så har jag dock inte gjort min sista metal-låt på engelska än …

Dina texter är väldigt bra. Hur viktiga är texterna för dig?

– Tack! Dom är väldigt viktiga och blir ännu viktigare ju längre jag håller på märker jag. Jag måste nästan alltid ha en ingång i texten först för att det ska bli en låt nu för tiden. Jag har alltid läst och lyssnat på andras texter så det känns självklart att lägga ner mycket tid på att skriva.

Du har ett eget skivbolag också. Hur är det?

– Det är mycket jobb, men jag gillar att ha kontroll på allt som har med min musik att göra och jag gillar känslan av att ingen kan säga åt mig vad jag ska och inte ska göra. Sen hade man ju så klart önskat att man hade större PR-muskler att ta till, men man får jobba hårt själv och hoppas att musiken sprider sig till de som kan tänkas vara intresserade. Sound Pollution tar hand om distributionen.

Nämn tre album som man måste höra innan man dör!

Deep Purple – Made in Japan, Slayer – Reign In Blood och Nick Cave – Let Love In. Sen letar du dig vidare både framåt och bakåt inom respekive genre!

Du släppte din debutplatta 2010. Hur tycker du att du har utvecklats som musiker och som låtskrivare sedan dess?

– Som musiker vet jag inte, men jag vågar mer som låtskrivare i alla fall. En låt som Pannkakskungen eller Poetens Död för den delen tror jag varken jag hade vågat eller kunnat göra då.

Vad inspirerar dig när du skriver?

– Saker jag upplever, tänker, läser, ser och hör som är intressanta. Jag har egentligen inget bra svar på det. Jag vet helt enkelt inte varför jag skriver. Det är bara saker som kommer till mig och som på något vis måste ut och så länge det funkar så är jag nöjd. Det känns hur som helst som att det är nåt viktigt att göra av någon anledning.

Det är ju lika bra att lära av de bästa tänker jag.

Finns det någon låtkskrivare som du inspireras av?

– Det finns såklart massor, men kanske framförallt av Bob Dylan de senaste åren även om det inte nödvändigtvis hörs i min musik. Det är nog framförallt kombinationen text och musik i Dylans fall. Det är ju lika bra att lära av de bästa tänker jag. Sen är det låtskrivare överlag som inte är rädda för att testa olika grejer. Till exempel Phil Lynott (Thin Lizzy) som skrev allt från ballader och hårdrock till pop och reggae.

Nämn tre låtar som du önskar att du hade gjort själv!

  • Jesus alone av Nick Cave.
  • Ballad of a thin man av Bob Dylan.
  • Lady in black av Uriah Heep.

Jag har själv jämfört MÄBE med Thåström/Imperiet. Vad tycker du om den jämförelsen?

– Jag tycker egentligen ingenting alls om det. Om du eller nån annan hör Thåström i det jag gör kan inte jag göra nåt åt det. Men det finns massor av annat i min musik om man skrapar lite på ytan. Sen är ju så klart Thåström en influens som har funnits med hela vägen, det vore ju löjligt att påstå nåt annat. Det är som sagt lika bra att lära sig av de bästa …

Du är högaktuell med en ny EP, När rösten i radion sa hans namn. Vad kan du säga om den?

– Att den har tagit lång tid att göra. Jag har jobbat med den i flera år och har spelat in i omgångar. Men det har i sin tur gjort att det blev fler låtar än vad det var tänkt. Singeln Varje kväll nånstans var till exempel en låt som inte var tänkt att vara med från början. Jag skrev den för några år sen, men texten jag hade funkade inte så jag lät den vara. Sen var jag i väg i Göteborg några dagar i våras och då växte en helt ny text fram och låten fick en plats på plattan. Sista Beställningen har jag också bollat med länge och har minst fem olika versioner av den som demo innan den färdiga versionen tog form. Jag visste att jag ville ha den lite mer ”maskinell” än övriga låtar, men jag fick den inte riktigt att funka. Nu har jag ytterligare en version av den som vi förmodligen kommer köra live framöver.

– Producent Jonas Beijer har som vanligt gjort en fantastiskt jobb och vi har nog jobbat ihop smidigare än nånsin tidigare. Ju mer vi jobbar ihop desto bättre förstår vi varandra. Mixen av Olof Berggren är jag också väldigt nöjd med. Det var första gången vi jobbade ihop, men det funkade väldigt smärtfritt och han förstod snabbt vad jag var ute efter. Det här är nog det närmaste jag kommit min vision om hur jag hade tänkt det skulle låta innan. Just nu känns resultatet i alla fall bra, tror jag. Jag kan egentligen inte bedöma det förrän om några år. Man lever så tätt intill det själv så när plattan väl är klar och ute så släpper man taget om det och låter andra ta över tyckandet och tänkandet.

– Det är i alla fall sex låtar på vinylversionen och köper du den första utgåvan medföljer det en CD med en extralåt. Extraåten, Världen uppochner, skrevs lite i efterhand och hade en lite annan känsla så den fick hänga med som en bonus bara.

Jag stod egentligen på en pizzeria när jag hörde och skrev ner det, men det lät inte lika bra …

Varenda låt på EP:n är väldigt bra, men om jag bara lyfter fram Poetens död och ber dig att berätta om hur den kom till?

– Första raden i texten ”Jag satt där på cafét när jag fick höra om poetens död” kom helt enkelt just när jag fick höra om en känd poets död – fast jag stod egentligen på en pizzeria när jag hörde och skrev ner det, men det lät inte lika bra … (Ha ha). Så låten föddes i stort sett exakt där och då. Första versen rann i stort sett ur mig bara. Sen hade jag en idé om att göra en låt med durackord, något som inte är helt vanligt i min värld. Det var en av de där sällsynta låtarna som funkade direkt och i stort sett skrev sig själv. Andra versen skrev jag dock helt klar samma dag jag sjöng in den i studion. Vi har testat den vid ett flertal tillfällen live redan.

Vilken är din absoluta favoritlåt från När rösten i radion sa hans namn?

– Det är väl beroende på dag och humör, men en låt som jag vet kommer hänga med länge är just Poetens död, helt enkelt för den är klart roligast att sjunga.

Vad ser du mest fram emot i år?

Fotbolls-VM!

Om du jämför När rösten i radion sa hans namn med dina tidigare plattor, skiljer det sig något tycker du?

– Jag ville ha med mig lite mer energi från speciellt gitarrerna denna gång. Live blir det alltid lite stökigare än hur plattorna har låtit tidigare. Jag ville också ha lite mer produktion denna gång och få det mer levande än i synnerhet första plattan. Låtmässigt är det svårt för mig själv att jämföra mot tidigare. Det får andra göra. Till skillnad mot förra plattan har jag i alla fall levt med låtarna en hel del innan inspelning. Tidigare skrevs en hel del i studion. Den är i alla fall mycket som ett slags avslut på det jag gjort fram tills nu, tror jag. Nästa gång blir det förmodligen något ganska annorlunda.

Det kändes i alla fall som jag hittade ett sätt att skriva på som jag hade letat efter där.

Om vi spolar bandet tillbaka och tittar på din tidigare låtar. Har du någon favorit där? Själv är jag väldigt svag för Pannkakskungen

– Det är några låtar på varje platta som jag tycker funkar. Pannkakskungen är väl en sån, mest för att jag gillar att sjunga den. Innan sanden och Kvar ännu, som är två fristående singlar jag släppte för några år sen, är andra. Jag har förvisso inte hört inspelningarna på ett bra tag. Det kändes i alla fall som jag hittade ett sätt att skriva på som jag hade letat efter där. Man får en annan relation till låtarna när man lirar dom live. Och många äldre låtar vill jag varken höra eller spela igen, men som sagt, det finns några låtar på varje platta jag tycker är okej.

Om du fick bjuda tre personer, levande eller döda, på middag vilka skulle det bli?

– Jag tycker överlag att middagsbjudningar är rätt tråkigt, men jag hade kunnat tänka mig att ta en öl och en bit käk med James Hetfield och tacka honom för att han inspirerade mig att en gång i tiden plocka upp en gitarr och våga skriva egna prylar. Sen hade det vart coolt att ha med Pannkakskungen (Kalle) själv och få säga de sakerna i låten till honom öga mot öga. Och jag blev bjuden av min käre vän Trulsson på en kul middag för något år sen så jag får väl bjuda tillbaka och ta med honom också. Han brukar dessutom ha frågor om Pannkakskungen som han kanske kunde fått svar på.

Hur kommer du att fira EP-släppet?

– Det blir en releasefest här i Strömstad samma dag som den släpps (den 26 januari). Det blir inga konstigheter alls, bara sjysst häng där alla är välkomna att höra plattan. En polare DJ:ar annan skön musik resten av kvällen. Spelar dock inget själv just då. Senare i vår är det snack om spelningar i bland annat Stockholm, Göteborg och Helsingborg, men det är inte helt bekräftat om och när än. Vi kommer att åka ut och lira under året i alla fall!

(Foto: Eva Wistemar)

MÄBES webbplats hittar du här.

MÄBES Facebooksida hittar du här.

MÄBE på Twitter hittar du här.

 

Här finns MÄBE på Spotify:

Taggar:

Musikälskare sedan liten skit ... Fem album man måste ha i samlingen? Oasis - (What's the Story?) Morning glory, The Gaslight Anthem - The '59 sound, Tom Petty - Full moon fever, U2 - The Joshua Tree, Dire Straits - Brothers in arms och Bruce Springsteen - Born In the U.S.A. Det gick inte att välja fem ...

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras.

*

Inlägg om MÄBE

Gå till Toppen