Steel Panther, Sator & Treat får höga betyg

/

Sweden Rock 2017 … Det här är min och bara min recension, ingen annans.

Och då var Steel Panther, Sator & Treat banden som kunde kvittera ut höga betyg.

Inför varje festival så undrar man följande:

Vilket band kommer att ha den bästa showen?

Vilket band kommer att ge den bästa konserten?

Kommer något band att överraska positivt eller negativt?

Hur bra är headliners?

Mina måste se-band, hur är dom?

Det är alltid samma frågor och jag brukar vara nöjd när det är dags att summera intrycken.

Så hur var det på Sweden Rock i år?

Det snabba svaret är: Festivalen var en besvikelse.

Jag hittar tre band som kan kvittera ut höga betyg.

  • Steel Panther. Det var omöjligt att lämna den konserten utan ett leende på läpparna. Vilken show, ironi och bra musik.
  • Sator spelade hela Headquake-skivan, som släpptes 1992, och det var magiskt bra.
  • Treat, som hade sin storhetstid (i Sverige) under den senare delen av 1980-talet, körde ett medley på en ännu äldre skiva, Dreamhunter som släpptes 1987. Musikaliskt var det höjdpunkten. Treat spelade som sista band på hela festivalen. Deras spelning krockade med In Flames, men valet var ändå inte svårt.

Sedan har vi lite blandat från festivalen.

  • Aerosmith var helt okej förutom ett par sega låtar i mitten av konserten. Steven Tyler måste vara världens piggaste 69-åring.
  • Scorpions har definitivt passerat zenit. Även om Mikkey Dee har gett tyskarna lite nytt blod så blev det ett nej.
  • Helix flögs över från Kanada bara för denna festival. Det var helt onödigt …
  • Ratt lyssnade jag mycket på under slutet av 1980-talet. De har gjort fantastiska låtar som You’re in love, Round and round och Lay it down. Sångaren Stephen Pearcy slaktade dock låtarna ganska rejält, tyvärr.
  • Saxon var där – för vilken gång i ordningen vet jag inte – men de har varit bättre.
  • Grave Digger, Hardline, Gotthard, Kix … det blev nej på dem också.
  • Mustasch var bra, men fick helt fel speltid. Det var alldeles för tidigt.
  • Edguy (det lilla vi såg) var okej.

Maten då? Motherfuckingburger var helt klart en klassburgare. Och det sämsta? Att man inte kunde betala med kort i öltälten. Det kunde man betala med överallt annars.

Om man summerar det så är jag faktiskt besviken på denna festival och jag hoppas på att det kan hända lite nytt nu när Live Nation är med när artisterna ska bokas.

Tack för mig.

/Torbjörn ”Bobbo” Kronholm

Musikälskare sedan liten skit ... Fem album man måste ha i samlingen? Oasis - (What's the Story?) Morning glory, The Gaslight Anthem - The '59 sound, Tom Petty - Full moon fever, U2 - The Joshua Tree, Dire Straits - Brothers in arms och Bruce Springsteen - Born in the U.S.A. Det gick inte att välja fem ...

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

Föregående inlägg

Rancid ger oss platta nummer nio

Nästa inlägg

En ny singel och en ny EP blev ... låten In this city

Senaste om Krönikor