Ibland dyker de upp från ingenstans. Ni vet, de där banden med låtarna som man bara måste ha mer av.
Dreamers hör dit.
Det är indierock, det är poprock och det är alternativ rock. När New York-baserade Dreamers släpper sin debutplatta This album does not exist får vi ett album som det svänger om. Det svänger som tusan.
- Drugs
- Never too late to dance
- Sweet disaster
- Painkiller
- Wolves (You got me)
- Cry out for me
- Lucky dog
- Shooting shadows
- Last night on earth
- To the fire
- Come down slow
- Little new moon
Plattan trampar i gång med Drugs.
Never too late to dance är en sådan där klappa-med-i-takten-låt som det svängar utan dess like om.
Party’s done, everybody’s coming down
The ashes fall and the bottles scatter around
But I’m still in love
You never left my mind
You know it’s extra tough
To see your face tonight
And you know, it’s getting late
Give me one more chance
You’re wide awake in the aftermath
So can we chase the fire from our lost romance?
It’s never too late to dance
På plattan finns också Sweet disaster. Det är en en av årets bästa indierocklåtar.
Painkiller är en annan lysande låt. Så här långt är detta ett av årets bästa indierockalbum – utan den minsta tvekan.
Och det avtar inte.
Dreamers sätter refrängerna i varenda låt. Dessutom är det sjukt sköna gitarrer, inte minst i Wolves (You got me).
På Cry out for me får vi nästan lite synthpop.
Lucky dog är en sjunde (!) favoritlåt från Dreamers debutplatta. Och det finns fler …
Ska man bara lyssna på ett enda indierockalbum i år så är det detta.
Missa inte Dreamers och This album does not exist.
