Michael Sweet - tyngre än vanligt

Michael Sweet är tillbaka med den nya soloplattan One sided war.

Och när Sweet släpper nytt kan man räkna med en sak: Det blir inte vilken platta som helst …

Till vardags är Michael Sweet sångare och frontfigur i det kristna metalbandet Stryper som så sent som förra året släppte sitt elfte studioalbum, Fallen. Under åren 2007-2011 var Sweet även sångare och gitarrist i Boston. Sweet har även en framgångsrik solokarriär vid sidan om Stryper och har har släppt egna plattor sedan 1992 då han släppte EP:n Unstryped.

När vi nu är inne på 2016 har Michael Sweet släppt nio soloalbum. One sided war kryllar av bra låtar.

Bizarre
Can’t take this life
One sided war
Radio
Only you
Golden age
Who am I
I am
You make me wanna
Comfort zone
One way up
Can’t take this life

På One sided war har Sweet tagit hjälp av Joel Hoekstra (Whitesnake), Ethan Brosh (Angels Of Babylon), John O’Boyle och Will Hunt (Evanescence). Då är det kanske inte så konstigt att det blir lite tyngre än vad vi är vana vid att får av solo-Sweet. Fast det finns ingen anledning att gnälla. Detta är bra alltså.

One sided war inleds med Bizarre.

Take me back, when we gave a damn

Strength of a lion, kind as a lamb

Society has weakened our wall

Integrity was once in us all

We have the heart and the soul of a king

If we only knew who we are

We could move mountains and do anything

But we just stand back from afar, bizarre

Det är gitarrorienterad hårdrock/metal med bra melodier. Titelspåret One sided war ger en lite Dio-vibbar. Det är helt klart en av de starkaste låtarna på plattan.

Tunga Can’t take this life finns med två gånger på plattan. Först kör Sweet den själv sedan kommer den som en bonuslåt och då är det en duett med 16-åriga Moriah Formica. Vilken som är bäst? Duetten. Det blir jäkligt bra.

På Radio blir det mer melodiöst.

Golden age är tyngre. Det är lite mer Dio–Iron Maiden–Van Halen-hårdrock och då låter Sweet ruskigt bra.

Who am I är en grym power balld.

I forget to remember you

And it’s just too many times

When you’re trying to break through

I am reaching for the blinds

Baby don’t give up on me

I can see the land and the shore in sight

I’m coming to reality

I can feel the touch of the light

Annars är det You make me wanna som sticker ut lite extra på plattan. Det är en väldigt bra hårdrockslåt där Sweet bjuder på ett lika bra gitarrsolo

Fast man ska inte heller glömma One way up. Det bli mer melodiös hårdrock. Det gungar som fasiken och det är helt klart en av favoritlåtarna på One sided war.

Efter ett par lyssningar råder det ingen tvekan: One sided war tillhör årets bästa hårdrocksalbum.