Hallelujah vad bra, The Wild Feathers!

The Wild Feathers väntar fortfarande på att få sitt stora genombrott.

Det borde komma med Lonely is a lifetime …

Med debutalbumet fick vi 70-talsinspirerad rock ’n’ roll av The Wild Feathers.

Tre år senare har de utvecklat ljudet och ta mig tusan om det inte är alldeles lysande. Det är någon alternativ-indie-rock.

Vi får Overnight som förstaspår.

Give me something true and real

Give me something I can feel

Take me back to when I was a child

When I first heard my favorite song

Take me back to when I was young and wild

When I could dream all day long

Det där var en smakstart och nu har The Wild Feathers höga förhoppningar att leva upp till …

Då får vi Sleepers av det Nashvillebaserade bandet som består av Ricky Young, Taylor Burns, Joel King och Ben Dumas.

Det blir lite softare, lite lugnare, men det är lika bra. Undrar om jag inte får lite Coldplay-vibbar?

But I don’t need the sun, to know the day’s begun

Don’t need the stars, to know where we are

I wanna make it right, I just need more time

Hold on to yours, hold on to mine

 

Teach me to learn through your window

All that I’ve earned is where the wind blows

If I could use my hands, become a better man

I might be all right

 

I might be killing the blue sky

I might be waiting a lifetime

Don’t ask me to change är en annan favorit. Fast det är Happy again också … Den är otroligt bra. Den har allt.

Vi har bara kommit fem låtar in på plattan. Alla har varit mer än bra.

Och så fortsätter det.

Leave your light on, Help me out, Lonely is a lifetime, On my way, Into the sun och Hallelujah … alla låtar är bra.

Lonely is a lifetime är ytterligare en skiva som kommer att finnas med på min lista över de bästa plattorna 2016.

Everything I ever loved is broken glass

Everything is real it just don’t last

Tired of running with the weight of the world on my back

Tired of living with my heart always under attack

Help me out