Bra musik. Bara bra musik. Nästan.


4/5
Artist:
The Defiants
Album:
The Defiants
År:
2016
Genre:
Rock
Bolag:
Frontiers Music s.r.l.

The Defiants – som Danger Danger version 2

The Defiants av

Ta en del Danger Danger, nej ta två. Äh, ta tre delar Danger Danger.

Vad får du då?

The Defiants.

Bandet består av:

  • Bruno Ravel som är basist i Danger Danger. Han är också låtskrivare och en av grundarna till bandet.
  • Rob Marcello som är gitarrist i Danger Danger.
  • Paul Laine som har varit sångare i Danger Danger.

Så då är det kanske inte speciellt konstigt att The Defiants självbetitlade album låter väldigt mycket Danger Danger.

Det är AOR av högsta klass – precis som det Danger Danger alltid levererar. De har dock inte släppt något nytt material sedan Revolve som släpptes 2009.

The Defiants börjar sin första platta med ett intro som man hellre hade varit utan …

Sedan får vi klassisk AOR/melodiös hårdrock i Love and bullets.

Vi får Waiting on a heartbreak, Runaways (som kan vara det bästa spåret på plattan) och Take me back som sätter sig direkt.

Det är lysande refränger och sköna solon.

Vi får också Lil’ miss rock ’n’ roll som ger oss en 1980-tals deja vu. Det låter som en blandning av Bon Jovi och Bryan Adams

Vi får rockiga Last kiss, vi får avslappnade Save me tonight och That’s when I’ll stop loving you.

Gillar du AOR så är detta en platta du inte får missa!

 

Musikälskare sedan liten skit … Fem album man måste ha i samlingen? Oasis – (What’s the Story?) Morning glory, The Gaslight Anthem – The ’59 sound, Tom Petty – Full moon fever, U2 – The Joshua Tree, Dire Straits – Brothers in arms och Bruce Springsteen – Born In the U.S.A. Det gick inte att välja fem …

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras.

*

Gå till Toppen