The Paper Kites släppte sitt debutalbum för tre år sedan.
2015 kom uppföljaren.
Twelvefour är makalöst bra.
Det australiensiska indierockbandet består av Sam Bentley, Christina Lacy, Josh Bentley, Dave Powys och Sam Rasmussen.
Förstasingeln från Twelvefour, Electric indigo, släpptes i somras och gav stora förhoppningar på att albumet skulle kunna bli något alldeles extra.
Twelvefour, det blev den albumtiteln eftersom alla låtarna skrevs mellan midnatt och klockan fyra på morgonen, är ett soft album. Kanske väl soft för en del, men inte för en annan. Det är skönt som tusan.
Andrasingeln blev Revelator eyes.
Det är albumfavoriten utan tvekan. Det är ett skönt folkrocksound med grymma gitarrslingor och Sam Bentleys sång kan ingen ifrågasätta.
Tell me when you let go
You can let it right in
I don’t like the way you
Speak like you’re tied up
You can say what you want but I’m giving it a chance
En annan makalös låt är I’m lying to you ’cause I’m lost som sticker ut lite med munspelet.
Oh I’ll do anything that you want
Except what you’re wanting from me
I’m lying to you cause I’m lost
Lying to you cause I’m lost
Så fort skivan är slut är det bara till att börja om från början. Plattan är bra redan vid första lyssningen, men sedan bara växer och växer den.
Vi får också lite contrystuk med ”twang-ljud” och munspel på Woke up from a dream. Det fungerar bra det också.
Albumets sista spår är melankoliska Too late.
Det är ett häftigt slut på ett makalöst album.
