Ghost hade jag ingen koll på.
Så tack för det otrevliga messet, Stolt!
Jag fick ett mess: ”Ska du kalla dig för Rockfarbror kan du inte gå förbi Ghosts Meliora.”
Jag måste erkänna att jag inte hade koll.
Jag trodde att Ghost var nåt hårt, tungt elände med en sångare som growlade eller körde nån scream. En snångare ska sjunga. Det ska inte vara något annat.
Sedan att det står någon påveaktig grej på scen tillsammans med ett gäng spöken hjälper liksom inte. Det har gått fetbort.
Så gissa om jag blev överraskad när jag gav Ghost en chans.
He is är den starkaste låten på Meliora. Inledningen på låten är perfekt och sedan bara fortsätter det.
Musiken är tung som tusan och man väntar bara på att någon ska börja vråla, men då kommer något helt annat. Det blir någon melodiös lättsam sång.
Musiken är Metallica-aktig och sången kunde vara hämtad från valfritt Toto-album. Eller nja, inte riktigt. Men ni fattar kontrasterna.
Om någon hade sagt det till mig hade jag förmodligen bara skakat på huvudet åt det. Det fungerar liksom inte.
Men det gör det.
Det är häftigt, annorlunda och jäkligt bra. Det krävdes dock några lyssningar innan jag ville ge med mig.
Cirice är en annan fem plus-låt.
I feel your presence amongst us
You cannot hide in the darkness
Can you hear the rumble?
Can you hear the rumble that’s calling?
I know your soul is not tainted
Even though you’ve been told so
Can you hear the rumble?
Can you hear the rumble that’s calling?
Majesty är en annan höjdare precis som Absolution.
Sedan fick jag höra nästa överraskning. Ghost är svenskar. Hur kan jag ha dissat det gänget? Har jag bott i en skokartong de senaste åren?
Och en fotnot till otrevlige Stolt. Jag kallar mig inte för Rockfarbror. Rockfarbror.se är bara en adress på nätet …
